Förra resans skoterkörning gav mersmak för puderåkning och skråkörning i branta och trånga partier, och då Boondockern är tungkörd i sådana förhållanden och jag inte riktigt får till den som jag vill ha en lössnömaskin så bestämde jag mig för att testa ett annat märke på maskin. Jocke har snackat mycket gott om Polaris, och när man ser hur han leker fram i sluttningarna så kan det ju vara värt att testa. Det måste ju vara maskinen, att han kört skoter hela livet, och jag bara tre år, kan ju inte ha med saken att göra.. 😉
Jag tog Ture med på en grabbhelg i fjällen och vi lastade Boondockern – som vi lämpligt nog lämnat i Tärnaby när vi var uppe sist – för sista gången på släpen.
Lördagsmorgon åkte vi in till Sorsele, där vi hittat ett objekt som vi skulle få till en vettig mellanskillnad – snygg är den oxxo!
Efter att ha fått Boondockern värderad, fått tummen upp av Ture, och skakat hand så lastade vi på ny-leksaken på släpen för återfärd till stugan. Ture förhandlade till sig en leksak han med, så det var två nöjda grabbar som vände kosan mot stugan igen.
När jag lastade av var jag ju bara tvungen att ta en liten testtur, så i lågskor och mjukbrallor körde jag ut i elledningsgatan bortanför stugan, och SHIT vilken skillnad det är!
Tog en lite ordentligare testtur efter lunch på myren vid blå vägen, och att köra RMK måste räknas som fusk jämfört med att köra Lynx. Polarisen är så välbalanserad, och man behöver inte tvinga den med våld, den gör som man vill med bara en liten hint av övertalning. Lägger man den i skrå, så ligger den kvar tills man ändrar på den, inte som tidigare när man fick balansera maskinen på en knivegg och bruka övervåld för att inte tippa åt något håll. Testade köra lite diken med varierande lutning, och ställen jag tidigare funderat på att köra med Boondockern men inte tagit mig an smiskade jag nu efter en halvtimme på RMK:n utan några som helst betänkligheter. SJUUUUUKT vad rolig denna skoter är att köra!
Plockade upp Ture i stugan och vi tog leden upp mot fjället. Trodde att RMK:n skulle vara hemsk på leden, då det är en djupsnömaskin mer än någonting jag kört tidigare, men den var helt underbar att köra led med. Ture tjöt av förtjusning och ville aldrig vända hemåt, så vi åkte upp i dalgången bakom första toppen och burkade runt lite.
Går hur fint som helst att burka runt med maskinen även när man sitter två på den, och utan att stå upp och köra. Mysigt! Vi vände ner mot stugan och spenderade en stund på myren innan kaffesuget blev för stort och vi åkte tillbaka. Ture ville dock köra mer.
Summa summarum: SJUKT nöjd med den nya skotern, det är som natt och dag i körupplevelse. För den typ av körning som jag gillar så är detta en MYCKET bättre maskin!