Lördag

Jocke och Oskar anslöt på fredagkväll, och lördagsmorgonen välkomnade oss med klarblå himmel, sol och temperatur på strax under nollan. Vi åt en god frukost i lugn och ro medan vi planerade dagens tur, som fick gå över outforskad terräng mot Kittelfjäll. Vi packade matsäck och gav oss iväg, över dammen och hittade såsmåningom leden över älven och upp på bergen på andra sidan vattnet.

Jocke gillar att köra i granskogen, så vi förvillade oss in på lite slingriga spår..

.. innan vi kom upp till fjällbjörkarnas förtrollade land ..

Här hittade vi lite sköna kullar med gott om snö att köra på, så det tog sin lilla tid att ta sig fram. Här ser man dammen och man kan ana gläntan där stugan står:

Ju högre vi kom, desto hårdare blev underlaget, och snart kunde man knappt ta sig igenom skaren även om man försökte.

Vi körde genom en dalgång nära toppen av bergskedjan, och storslagenheten i miljön går inte att återge i bild. Helt magiskt vackert, och GIGANTISKT!

 

Här uppe på kalfjället finns det inte så mycket som inbjuder till bus, så det blev att ligga på rätt bra för att komma ner mot dalgångarna på andra sidan. Helt overkligt landskap, som aldrig tar slut när man ligger och blåser på..

Såsmåningom kom vi ner i dalgången på andra sidan, och här fanns det gott om snö igen. Vi hade hittat en stor dalgång mellan två bergsmassiv på kartan som vi tänkte spendera dagen i, men eftersom att det är rätt nära till kittelfjäll så var det rätt många skoteråkare som har varit i farten, och det var betydligt mer uppåkt än dalarna i närheten av stugan. Otroligt vackert på sjön som leder upp till dalen dock!

Vi lekte och klättrade lite i dalmynningen, och Jocke gjorde resans konstigaste fastkörning..

.. ingen snö, bara is, men brant så han fick helt enkelt inget fäste och tog sig inte därifrån. Att lägga i backen och åka ner för branten bakåt kändes inte som någon bra idé, så vi fick hugga i och slita upp skotern för den sista knölen på toppen.

Norrsidan av dalen hade betydligt trevligare snö upptäckte vi, så vi spenderade en stor del av förmiddagen med att skråa och klättra runt på den sluttningen..

 

(Det är MYCKET brantare än vad det ser ut att vara på bilderna)

Vi hittade ett mysigt ställe att äta lunch på, och mackorna och den varma chokladen smakade utsökt.

Oskar hittade ett bra ställe att parkera sin skoter, när han inte fick stopp efter en klättring. Här har jag backen ilagd och ger full gas för att få stopp på maskineriet, vilket ändå tog ett bra tag..

Tur att fjällbjörkarna är mjuka när de används som nödstopp för ett skenande ekipage..

Vi åkte tvärs över ravinen från där Oskar parkerade, och eftersom att toppen såg så inbjudande ut så klättrade vi hela vägen upp..

Utsikten här uppifrån var magnifik, sådär att man bara står där och mår gott över att världen är så oerhört vacker!

Helt magiskt!

På väg ner från toppen såg vi ett par spår som någon kört, där det var helt galet brant och vi var överens om att man var helt korkad om man körde där de spåren gick.. bara för att inse att det var våra spår! Man upplever det inte som SÅ brant när man är i färd att åka uppför..

 

Vi följde en liten bäcksravin ner till dalens botten där skoterleden tog vid..

Solen började närma sig horisonten, så vi körde leden hela vägen till Kittelfjäll för att tanka. Sista delen av leden var bedrövligt dålig, och tätt trafikerad av skidåkare och skotrar, vyerna var fantastiska och vädret lämnade inget att önska.

Väl framme i Kittelfjäll blev det en snabb tankning, en snickers och avfärd mot Tärnaby igen.

Hemresan gick närmaste vägen över fjällen och tog inte mer än 45 minuter. Det var otroligt att åka uppe bland fjällspassen medan solen gick ner över topparna och spred ett gyllenrött sken över hela landskapet.

 

När vi närmade oss stugan gick solen ner, men när vi klättrade uppför dammen och till stugbyn fick vi ändå kvällssol över grillplatsen.

Vi passade på att grilla en köttbit, och efter en mumsig middag premiärade vi bastun. Underbar avslutning på en helgrym dag!

Söndag

Morgonen bjöd på tio minusgrader, rimfrost och mulen himmel, men lagom till efter-frukost var himlen blå, temperaturen på väg uppåt och humöret – trots att våra gamla slitna kroppar ömmade – på topp.

Idag var det hemresedag, men vi hade bestämt oss för att köra till lunch, och leka lite mer i dalgången ovanför stugan. Sagt och gjort, vi packade lite matsäck och tog snabbleden upp till fjällen.

Vi började med att bestiga den sedvanliga första toppen..

Man blir aldrig mätt på utsikten och landskapet som möter en när man kommer hit upp!

Vi lekte lite i ravinerna på väg runt till dalgången mot Ry-massivet och hittade ett par riktigt sköna pudersluttningar där vi kunde skråköra.

Vi hade satt siktet på att köra över ry-massivet för att komma till skoterleden på andra sidan, men vi spenderade en hel del tid med att leka och busa i alla mysiga raviner, skogsgläntor och myröppningar vi hittade på vägen..

Klättringen upp på andra sidan dalgången gick enkelt, och snart var vi uppe på den högsta toppen där vi valt att köra över.

Nedstigningen på baksidan såg inte ut att bjuda på mycket nöje, och led ville vi inte åka, så vi satte siktet på en bergsrygg med lagomt mycket fjällbjörk som såg riktigt mysig ut att åka. På vägen ner hittade vi en rätt brant sluttning där vi skråkörde lite, och här höll det på att sluta illa för Oskar. Han tappade balansen på skotern där det var som brantast, och skotern tippade över och var på vippen till att börja rulla. Backen var stenhård, och lutningen väldigt brant, så hade Oskar inte hunnit stoppa skotern hade vi garanterat haft en hög med skrot längst ner i sluttningen.

Som vanligt ser det inte så brant ut på bild. 😉

Vi vände maskinen på rätt köl och fortsatte färden, och när vi kom ner till pudersnön och björkskogen valde Shane att plantera sin skoter i en driva, så det blev en ypperlig lunchplats.

Färden gick vidare, tvärs dalgången igen, och vädret och föret var helt magiskt!

Vi nådde bergsryggen och skråkörde och planterade maskiner tills vi var helt slut.

Vid tvåtiden beslöt vi oss för att det fick vara färdigåkt, och 20 minuter senare var vi vid stugan och lastade maskiner på släpvagnar.

Helgen var HELT magisk, där först Fredag, sedan Lördag och till sist Söndag var den bästa skoterdagen man någonsin varit med om. Helt magisk körning, magiskt väder och magiskt sällskap! Det blir repris på den här helgen!