Så var det dags att åka på första roadbookkörningen i de småländska skogarna, Back2Basic i Tullgarn. Fredag morgon laddade vi upp med en ordentlig frukost innan avresa klockan 0500.
Bilresan på 15 timmar gick bra, och efter en natts välbehövlig sömn var vi utvilade och redo för en dags gruskörning.
Roadbooksen var laddade och humöret på topp. Tyvärr hade min TrailTech Vector lagt av, men jag hade ju originaltrippen och GPS:en att gå på, så det skulle inte vara några problem.
Efter lite svårigheter från början med att få ihop navigeringen med körningen så började det flyta på. Hakade på Calle en stund, och när han ville köra bakom mig och filma svarade jag att: “Nja, jag kraschar alltid när jag blir filmad”, varpå han skrattade och sa att “Men det blir ju bra på film”.
Sagt och gjort, jag körde före en stund, men fick problem med att min originaltripp startade om. Fipplade med den och tappade koncentrationen på vägen en liten stund:
Efter en stunds vila bar det av igen. Här hade vi kört cirka 8 mil, dagens total blev dryga 40 med en del felkörningar och kringelikrokar. Tyvärr blev det inte så mycket mer fotande, men dagen var FANTASTISK med otroliga vägar och riktigt bra roadbook! Vi hade sjukt kul, körde ihop med Shane resten av dagen, men det gick lite saktare då jag inte längre kunde stå upp. Fick rätt ont i höger handled efter kraschen.
När turen var slut var vi trötta och glada, men jag hade ruskigt ont i handleden…
Jag är sjukt imponerad att cykeln höll, för det gjorde nämligen inte jag:
Det visade sig senare på akutmottagningen att min handled var bruten. Hade fått mig en rätt fin brännmärkning från bakdäcket oxxo när jag fick cykeln över mig. Detta sammantaget gjorde att jag inte kunde/fick delta i körningen dag två, vilket var tråkigt, men lite fick jag testa tuffa runt ändå:
Fick lite trevliga bilder på andra deltagare som drar iväg på sina cyklar dock:
Efter kraschen hade lite dekaler tagit stryk och tornet vridit sig lite, men ingenting hade gått sönder!
Imponerande. Tyvärr slutförde inte Shane söndagens körning heller. Efter tre punkteringar bröt han, vi lastade och tuffade de 120+ milen hemåt.
Väl hemma blev jag väldigt poppis på dagis, och det är ju tur att man kan göra ett gips fint med!
Nu blir det gips och “vila” ett par veckor, men jag har redan fixxat allt som behövs på hojjen inför nästa resa, så förhoppningsvis läker handleden fort så man kan dra ut och träna igen!
Bra där Marcus! Bara att bryta ihop och komma igen… 🙂
Självklart, B2B var det roligaste jag gjort på väldigt länge. Ruskigt sugen på att köra mer, bara handleden nu läker snabbt!
Tja Marcus!
Som sagt bara att bryta ihop och komma igen.