Idag blev vi ett helt gäng som åkte iväg, totalt 8 pers. Vi lastade boondockern i skåpbilen och lastade brorsans och Patriks maskiner på släp. Patrik premiärade sin Renegade som han hämtat i veckan, och var väldigt nöjd med hur den presterade.

Tyvärr blev det en liten miss, vilket slutade med:

Efter ett snabbt rembyte var vi på väg igen, men tyvärr var det den fräscha remmen som gick sönder och nu hade han en sämre rem vilket föranledde lite försiktigare körning.

Efter en stund sprack molnen upp och vi fick en bit körning i riktigt trevligt väder. -5 grader, relativt vindstilla och strålande sol. Bättre blir det inte!

Patrik med sin nya maskin.

Oskar har rätt kul… 😉

High five med Jocke…

Vi hittade ett roligt ställe att klättra, och körde över berget och ned på baksidan. Där var det en jättestor myr/sjö som vi körde och burkade runt på ett bra tag. Efter det hittade vi en elledning och följde den till en annan sjö… När vi låg och matade på över sjön small det helt plötsligt till i Oskars maskin. Vi stannade och kollade vad som hänt…

Det visade sig att om man kör lite för länge på en variatorrem så att den antar den här formen

… så går den inte så bra att köra vidare med.

Blev ett snabbt rembyte även här, och sen åkte vi vidare. Hittade fler roliga ställen att klättra på, men det var rätt dåligt bär i snön och jag tror att vi kört på varenda stubbe som finns i skogen där vi vart och kört. En oväntad stubbe i uppförsbacke leder lätt till

att man får ta en liten paus. Nu stannade jag ju egentligen eftersom att Johan valt att parkera tvärs min väg lite längre upp…

Efter att vi lossat Johans skoter kunde jag backa loss min, så fast satt jag inte. 😉

(Måste erkänna att jag lyckats plantera maskinen riktigt ordentligt i en slänt, så visst, jag har oxxo kört fast idag.. Men har man inte kört fast så har man ju fegat, eller hur?)

Vi körde vidare och hittade dagens högsta klättring, och efter ett par försök och en lååååång fullgasrepa stod man så där längst upp.

Sista biten var riktigt brant och man känner att maskinen skulle må bra av en lite högre matta. Tur att bracketsen blev så bra att det kanske går att köra med 59mm matta snart.

Efter den klättringen var man ordentligt slut, och det kände även resten i gänget, så det blev återfärd till bilarna, ilastning och hemfärd.
Det har varit riktigt rolig körning idag, och nu sitter man här igen, helt slut i kroppen och glad och längtar ut igen! Men till nästa gång blir det att testa köra med en lite högre maskin för att se hur det känns.

Jo, jag testkörde Polaris Assault idag oxxo, och den gick riktigt bra. Men det var ingen såndär AHA-upplevelse, så det blir nog inget byte till en sån nu iallafall, vilket är skönt. 😉
Jag gillar min boondocker!

Idag var det planerat en familjeutflykt med Oskar och familjen, men i morse hoppade alla plötsligt av av olika anledningar…
Det slutade med att jag och Johan blåste iväg. Blev lite ledkörning mot rävastugan och in till vitberget där det var backrace med skoter. Vi kollade 13 heat, Kekke körde det 13:e heatet, och sen åkte vi hemåt igen då vi frös galet mycket.

Vi stannade till på Biltema och tog en korv och kaffe, och hittade en stor plätt okörd plattmark utanför som vi lekte lite på. Sen blev det diverse kraftledningar och skogskörning hemåt. Vi hittade åt myren som jag åkt med Jocke tidigare i vinter, och där hade ingen varit mellan besöken så det var stort och fint att burka runt på.

Sista etappen hemåt blev kraftledning med lite klättring i skogen. Passade på att åka förbi mor i Skelleftehamn på vägen tillbaka, men där var ingen hemma. Sen blev det led och lite känna på isen här nedanför, verkar ordentligt frusen.

Nu gick jag på beredskapen för några timmar sedan så imorgon blir det en jobbardag där jag tänkte göra klart ett jobbprojekt så att vi kan dra ut och testa lite till veckan förhoppningsvis. Nästa helg verkar dock lovande för körning. Ska komma massvis med puder i veckan, och jag har 2 dagar att köra eftersom att Tina åker till Sundsvall… Gött!

Jo, just, jag har gjort en liten websida för att hålla koll på var polarna befinner sig när man är vilse på fjället.
http://www.stilit.se/stiloc/?group=test

Där kan man göra nya grupper och man ser bara de som är inne i samma grupp som du är just nu, så ska man iväg kommer man överens om ett gruppnamn och drar igång websidan på telefonen. När man kört fast eländigt till drar man igång sidan och väntar till polarna börjar söka efter en. När man saknar en kompis drar man igång sidan och då kan man se precis var de sitter fast. 😉

Sidan behöver geolocation aktiverat, och när man får frågan om man vill dela sin position ska man klicka Ja. På iPhone och iPad måste man gå in i inställningarna och tillåta Safari (eller den webläsare man använder) att använda positionsdata, sen fungerar det. Kommer utförligare instruktioner för varje plattform/webläsare när jag haft tid att lägga upp dem – men fungerar det gör det. =)

Idag packade vi maskinerna i skåpbil och släp och åkte iväg en bit inåt land. Jag och Patrik åkte citroen, och Jocke – som rekat målet för dagen – åkte egen bil. Målet för färden var Jörn, eller närmare Glommersträsk. Vi passerade Glommers en liten bit och lastade av.

Först blev det ledåka en bra bit, men vi passade på att missbruka all lössnö vi hittade på vägen och lämnade ingen myr orörd. Börjar så smått få in känslan för nymaskinen och det går bättre och bättre att köra.

Första stoppet idag blev efter en liten backe vi hittade på en kraftledningsgata

Här drack vi lite vatten och gottade oss i vädret: Strålande sol, 10 grader kallt och totalt vindstilla. Perfekta förhållanden med andra ord!

En idolbild på maskinen…

Så här fånligt lycklig har jag sett ut ända sen jag hämtade maskinen i Torsdags.

Vi blåste vidare och efter ett tag trodde vi att vi hittat dagens mål, om det var Vithatten eller något annat berg i närheten vet jag inte, men ett berg var det iallafall.
Vi busade lite i uppförsbackarna och det var RUSKIGT roligt att klättra med skoter. Gick riktigt bra, det var inga problem att ta sig upp alls, men Patrik med sin korta maskin hade det lite mer problematiskt.

Jag var ju inte sämre än att jag retades lite med honom. En av dagens höjdare var precis innan det här kortet, när jag precis lyckats med någonting jag bara sett på film tidigare. Körde ner bakom honom och skråade förbi ett par meter nedanför där han satt fast, sedan vände jag om rätt upp och klättrade förbi honom varpå jag slängde över vikten åt andra hållet och skråade förbi ovanför honom innan jag avslutade med lite klättring till platsen där jag parkerade… Låter epigt, men det kändes grymt och även om han var totalt förnedrad erkände Patrik att det faktiskt såg snyggt ut när jag passerade och cirklade runt honom… 😉

(Och som vanligt ÄR det betydligt brantare än det ser ut på bild)

Efter några försök satt vi tillslut på toppen allihop och passade på att ta en välförtjänt fika. Kaffe, varm choklad och mackor sitter INTE fel.

Det är i sånhär terräng som lodjuret trivs allra bäst, och alla recensioner man läser på nätet om att Boondockern inte trivs i snö – SKITSNACK! Visst, det finns maskiner som går bättre, garanterat, men detta är det grymmaste jag någonsin kört!

Efter att vi fikat färdigt insåg vi att vi faktiskt var på fel topp. Detta var inte alls dagens mål, utan ett delmål. Dagens mål var berget bredvid, så vi puttrade ner i dalgången mellan topparna och sökte efter ett bra ställe att klättra. Det var tät skog och riktigt besvärligt att hitta någonstans att kunna ta sig upp, så till slut gasade vi bara rätt upp i skogen.
De första försöken slutade med återvändsgränder, och jag premiärade boondockern med en fastkörning efter att ha burkat lite för hårt nedanför en gran. Efter några försök hittade vi en passage som fungerade, och jag och Jocke satte av mot toppen. Patrik insåg maskinens begränsningar och väntade på oss längre ner.

När det blir riktigt brant inser man hur bra det är att ha 160 kusar under huven. När man känner att det börjar gå tungt så smetar man gasen mot styret och helt plötsligt står man med skidorna rakt upp i luften och känner hur man bygger fart. Att kryssa mellan träd stående på detta vis är en helt ny upplevelse för mig, och jag måste säga att jag älskar det!

Dagens mest poetiska ögonblick är när man, med motorn varvande för fullt och skidorna rätt upp i luften passerar ett litet krön och ser snön breda ut sig framför skotern där marken flackar ut, och ovanför toppen en bit längre upp ser man en gyllene röd sol på väg ner över landskapet.

När vi så puttrat upp på toppen och tar en stund för att fota, spontana high-fives och mycket tjut och skratt är euforin fullständig!

Som en sökare efter det ultimata äventyret har jag hoppat fallskärm från 7000 meters höjd, jag har flugit min egen kropp runt molnen iklädd vingoverall, jag har dykt med hajar och havsrockor och jag har kört diverse mer och mindre extrema grusturer med motorcykel – men detta är HELT ÖVERLÄGSET det grymmaste jag varit med om!

När vi så letat reda på Patrik igen insåg vi att skymningen började falla och det är trevligt att iallafall vara på leden igen när det blir mörkt. Vi puttrade därför så sakta hemåt igen, men passade på att tukta varenda brant, sluttning och myr vi hittade på vägen.
När mörkret föll var vi på god väg tillbaka, och vi hann lasta maskinerna innan den totala tröttheten slog oss.

Efter en lång färd hem sitter man nu här, fortfarande med det där dumma leendet på läpparna, men helt slut i kroppen. GRYMT bra dag, och jag vet att det kommer mer av den varan!
Tack Jocke och Patrik för en GRYM dag och GRYMT bra rekat Jocke!

Vaknade vid åttatiden av att det plingade till i telefonen.
-“Vi möts vid rävastugan 0945” stod det, bara att sätta igång. 😉
+0,4 grader och snöfall, inte optimalt väder. Man såg inga konturer någonstans och resan till rävastugan ensam efter leden var otrevlig. Rätt som det är kom det ett gupp som man inte såg, men Boondockern är helt magisk. Den trollar på något vis bort ojämnheterna, så det är bara att styra rätt på och gasa. Ingen gång blev det otrevligt, och det gick BETYDLIGT fortare än vad det brukar göra när jag kör.

Väl framme väntade Jonas, Erik och Linus och efter lite snack vände vi åter mot Örviken. Vi åkte upp till sandtaget som snöat igen lite, och klättrade. Erik gjorde en väldigt stilfull klättring som avslutades nästan längst upp med vad som skulle blivit en överstegring om han inte kastat sig av maskinen… 😉
Snyggt kört!

Vi körde runt lite i sandtaget, tog skogsvägen ut och blåste av mot Bureå. Det blev diverse timmervägar, rågångar och kraftledningsgator.

Nyskotern presterar nåt kopiöst! Det känns att det bara är 44mm matta när man är van 10mm mer, för det bettar lite sämre, men det kompenserar den med råge med motorn! Inga problem att få skidres där man tidigare körde och plogade med framvagnen under snön.
Den är OERHÖRT följsam och lättkörd, samtidigt som man måste vara på sin vakt när den är väldigt lätt att lägga omkull för mycket – särskilt i det före vi har idag.

På vägen tillbaka blev det skogskörning och dikesåkning, och det går så lätt och är så roligt på den här maskinen. Är SUPERNÖJD med mitt köp, och har inte fått bort fulflinet från läpparna ÄN!

Imorgon blir det att släpa upp mot Jörn för att jaga puder, så får vi se hur det går. Nu ska ungarna till farmor och vi ska ha en barnfri kväll här hemma. Livet leker!

Idag har jag haft veckovila eftersom att jag hade beredskap förra veckan. Det blev en riktigt skön sovmorgon och sen en del jobb. Efter det fick jag mig iallafall en liten tur när jag hämtade ungarna på dagis, och den går SJUKT bra den här maskinen.

Den har lite kortare sits än förra maskinen så det blir ganska trångt att åka tre på den. Två är inga problem dock. 😉
Eventuellt blir det att investera i en click-on dyna så att Tilda kan sitta bakom och åka.

Imorgon är planen att möta upp lite folk vid rävastugan och sen åka mot Bureå. Förhoppningsvis hittar vi lite orörd snö att busa lite i.
På Söndag blir vi ett gäng som åker upp mot Jörn för att jaga puder, hoppas vi hittar lite för här har ju snön sjunkit ihop och det är rätt hårt överallt. Ingen risk att slå igenom, men det är ju roligare med PUDER!

Nu har jag inte kört ordentligt på alldeles för länge, och idag visade det sig vilka oerhörda konsekvenser ett sånt agerande kan få. Jag har spenderat MYCKET tid på blocket denna vecka, och igår blev det klart över telefon. Så idag efter lunch blev det en snabb släpbesiktning (blev nattjobb att göra släpen i ordning med ellagning och spacermontering) och sen avresa mot Boden.

Väl där mötte jag upp med Kekke, och vi snackade lite skit och inspekterade maskin.

Det gick rätt fort att konstatera att det inte finns ETT enda fel på maskinen, men så har den bara gått 113 mil efter nyköp oxxo. En Lynx Boondocker 800 etec av årsmodell 2012 blev det för er som inte ser det på bilden.

Fick mig en ordentlig provtur i det lokala sandtaget i Boden, men i och med att termometern visade närmare -28 grader var varken jag eller maskinen särskilt sugna på bus. Skillnaden är att jag visade det, maskinen bara levererade!

160-ish hästkrafter på 220 kg gör rätt bra ifrån sig. Medarna slits inte så mycket då de vistas en hel del i luften, och … jag älskar det!

Det gick fort att lasta på och slänga av Kekke i Boden på väg hem igen.

Väl hemma lastade jag av, och fick såklart en provtur över vägen bara. Den går som en raket, och att leden är extremt dålig märker man inte ens. Tina märkte det dock när hon såg mig swisha iväg genom skogen, och det var inga glada miner när det togs upp till diskussion.. Eller rättare sagt, min min var glad, för jag har fortfarande inte kunnat sluta le…

Säga vad man säga vill, men det är en ruskigt läcker maskin som står i garaget nu, och jag längtar EXTREMT mycket tills jag får testa puderegenskaperna på den. Trodde att abstinensen skulle lindras, men den blev VÄRRE. JAG MÅSTE KÖRA NU!
Men i helgen blir det åka av.

Imorgon är det veckovila så det blir lite småpyssel och puttrande så får vi se var man hamnar. =)

Nu har jag inte kört skoter på 8 dagar. Abstinensen är svår. Så svår att jag bestämt mig för att uppgradera min 600 SDI. Att leta maskin hjälper vid svår abstinens, men jag bävar för sommaren när man inte kan köra alls! Hur överlever man?
För att finansiera skoterköpet har jag idag sålt min sista helikopter. Känns lite tungt, men den står bara där som hyllvärmare i källaren och det känns lite onödigt. Har självklart kvar nyttomaskinerna för flygfoto/filmning så man är ju inte utan prylar att flyga iallafall…

Hade beredskap veckan som gick, och det sammanlagt med årsbokslutet i firman har gjort att det bara varit jobb och inget leka. Så i lördags passade jag på att få en liten sväng iallafall bort till pulkbacken med ungarna. Shit så roligt det är, även om man bara puttrar med ungar på skotern.