Så var det dags att ta tag i de sista momenten på skoterbyggnationerna vilket i stort sett bara innefattade att laga säkerhetsbrytaren i gasreglaget. Nu har ju Polaris valt att göra lösningen lite extra komplicerad, så istället för att ha en bruten/stängd slinga till brytaren så har man två resistorer och känner av brytarens läge på vilken resistans kretsen har. Det går ju enkelt att bygga runt, men jag tänkte att det var nog så enkelt att laga den brytare som redan satt där..

Eftersom att 3D skrivaren är trasig fick jag utgå från en M3-skruv idag.. Så lösningen består av en M3, tre muttrar, en bit plastslang och fjädern ur en kulspetspenna. Hela schabraket ska monteras in i denna ..

.. på ett sådant sätt att när gasreglaget är utsläppt leds ström mellan de två kontaktblecken, och när gasreglaget är intryckt isoleras blecken från varandra. Eftersom att hålet i plastkapseln är 4,1mm i diameter behöver vi förminska vår lilla pinne. Det hade gått jättelätt med en svarv, men vid avsaknad av sådan spände jag upp pinnen i skruvdragaren och lät den snurra medan jag slipade av den med dremeln. Fungerade super.

Sen var det bara att försöka mäta in ett bra läge, och justera längden på pinnen.

När jag hittat ett läge som verkade ok blev det en testtur för att kontrollera funktionen. Om det fungerar som det ska så går skotern att köra samtidigt som backen går att lägga i även om man har bromsen (men inte gasen) intryckt. Polaris gör riktigt bra rökmaskiner..

.. tur att det luktar gott! Efter ett par testrundor och justeringar fick jag funktionen jag var ute efter, och nu fungerar säkerhetsbrytaren igen!

Framvagnen känns mjuk med de nya dämparna. Jag antar att dämparna kommer att slå igenom rätt snart om man burkar och träffar en knöl med skidan.. vi ser, jag har planer på att korta mina gamla dämpare då de var riktigt bra, återkommer om detta.

När så skotern var körduglig återstod bara ett projekt.

Vinylskäraren fick arbeta lite för att åstadkomma lite dekaltrim:

Blev helt okej faktiskt, även om en vit bakgrund troligen gjort sig bättre. Nåväl, de här dekalerna ska väl trilla av rätt snart ändå. 😉

Körklart, nu behövs bara lite mer snö!!

Så var det bara att bita i det sura äpplet, stötdämparna jag har är för långa för min framvagn. När den fjädrar ut helt tar skruvarna i kullänkarna emot lagringen och det går inte längre att styra – dessutom sliter det på kullänkarna som troligen inte kommer hålla så länge.. Jag har lite olika funderingar på hur jag kan korta ner slaglängden på mina dämpare, men hittade ett par dämpare till bra pris på blocket och slog till.. En hel del kortare är de:

Tyvärr är nog de nya korta dämparna av en sämre kvalisort än mina originaldämpare. Märket är samma men modellen en annan, med luftfjädring istället för coil-over-springs. Nåväl, jag kör inte så extremt så det ska nog gå bra ändå. Bussningarna passade inte rätt av utan modifikation..

Jag behöver en pelarborrmaskin!

Efter den lilla modifkationen gick det snabbt att montera dämparna:

Tyvärr är ju färgen helt fel, så fungerar dessa okej måste jag ta och ordna det på nåt sätt. Som vanligt har Polaris tänkt på det mesta, och det finns öppningar i alla plastkåpor där man behöver komma åt för att skruva.. Riktigt trevligt! Nu ska jag bara fixa säkerhetsbrytaren på gasen och sen är det bara att vänta på snön.. BRAAAAAP!

Så börjar det änltigen vara dags att göra skotern redo för säsongen, så jag tog dottern med mig och hämtade hem kärran från vinterförvaret:

Eftersom att garaget är nystädat var det ju inga problem att rymma maskinen nu för igångsättning.

Mattbyte på de maskiner jag haft tidigare har varit rätt besvärligt, så idag tog jag mig tag i detta med målet inställt på att iallafall hinna få bort den befintliga Competition-mattan som sitter där för att kunna slutföra jobbet en annan dag. Arbetet började som vanligt med att lossa boggien, som ska få sig en genomgång innan återmontering:

Att lossa boggien innebar att skruva lös 4st skruvar, och tog mindre än fem minuter.. Ser lovande ut för det fortsatta jobbet. Boggien ser ut att vara i riktigt gott skick, slidesen är inte allt för slitna, så jag väljer att inte byta dem i år, det tar vi nästa säsong. Nu sitter ju mattan i drivaxeln, och för att lossa den måste lagerbocken på variatorsidan samt sekundärdrevet i kedjehuset loss. Plastkåporna gick fort att ta av, och därunder möts man av riktigt gott om plats, ordning och reda.

Trodde att Assaulten skulle ha aluminiumpyramid, men jag misstog mig visst. Kolfiber är sexigt, så det gör mig ju inte så mycket.. 😉

Bort med skiva och bromsok, enkelt och snabbt..

Nu skulle kedjehuset loss, så jag dränerade oljan ur huset, som såg helt ok ut – troligen aldrig bytt på de 70 mil motorn gått dock.. 🙂 Sedan av med skruvarna som håller kedjehuslocket och sedan en smärre kamp för att få loss locket. På utgående axel sitter en infräst o-ring som kärvar, men med lite segslit och lagomt våld kom den så till slut..

Det gäller att inte ta i för mycket, så att man spräcker magnesiumlocket till kedjehuset, för det blir troligen för dyrt för att det ska vara roligt.. Kedja och drev ser ut som nya, så det är bra, av med prylarna och attackera variatorsidan av maskinen..

För att vara säker på att återmontera allt åt samma håll som det suttit låter jag det ligga på detta viset på bänken, tills det är dags för återmontering. 😉

Efter att ha lossat sekundärvariatorn (en skruv) och lagerbocken (6 skruvar) var det enkelt att lyfta av drivaxeln och den gamla mattan, här ser vi skillnaden mellan gammal och ny.

Den matta jag valt att använda är en Camoplast PEAK 2.5 matta, med 64mm kammar och ett mönster som ska fungera bra i djupsnö. Den matta som satt är en cross-over matta som fungerar bra på led och i snö, med 51mm kammar, så nu blir maskinen mer en renodlad pudersmiskare – precis som jag vill ha den. 😉

Eftersom att Polaris verkar vara lite som KTM – oerhört byggd för att vara skruvbar – så har ju operationen hittills tagit knappa timmen, så då är det ju bara att börja återmontera då! Först på plats med mattan, och sedan försöka trixa in drivaxeln:

Det är betydligt knepigare att passa in drivaxeln med en ny styv 64mm matta, än vad det är att få ur den med en medgörlig mindre matta som gått ett antal mil, men efter ett antal svordomar och lite svett gick den till slut dit:

Återmontering av sekundärvariator, hastighetssensor och lagerbock gick lika snabbt som lossmonteringen. På med kedja och drev innan kedjehuset stängdes och fylldes med olja. Kom ihåg att smörja o-ringen lite så att den lite slits i onödan vid återmontering:

Medan kedjehuset är öppet är det läge att spänna kedjan, så att man får en ok spänning på den – inte för hårt och inte för löst, lagom är bäst helt enkelt. 😉 Återmontering av bromsskiva och disc, lika enkelt som lösmonteringen:

Så var det dags att ta tag i boggien. Samtliga bussningar fettades om genom att trycka in nytt fett i nipplarna tills det slutade komma ut svart sörja, och nya isrivare monterades då de gamla gått av efter att ha backats över lite för ofta:

Lagren känns helt ok, inga onödiga glapp eller missljud, så de klarar några säsonger till. Rent generellt tycker jag att det mekaniska i maskinen ser ut att vara i väldigt gott skick, vilket är roligt att upptäcka!

Att återmontera boggien kräver en del muskelstyrka och trixighet, men efter en stund gick den dit..

Nu har maskinen fått sig en 39″ framvagn och en riktig matta. Återmonterade boggiens framdel i det övre monteringshålet så att attackvinkeln blir samma som på Pro RMK – för att flyta lite bättre i snön och gräva lite mindre. Det ska bli intressant att se hur maskinen tar sig fram i snön i vinter. Redan innan ombyggnationerna var det den i särklass bästa djupsnömaskinen jag kört, så detta kommer bli riktigt roligt!

Det som är kvar att göra nu är att justera in toe på skidorna och bygga ett GPS-fäste till Rino-GPS:en som blev inköpt i höst. Sedan ska gasgivaren åtgärdas så att jag kan få in backväxeln i branta nedförslut, och efter det är det nog bara att gasa.

Tina fick plats på XX-freecamp i vinter, och då kommer hon att köra Polaris (såklart) så risken är att vi behöver utöka skoterflottan efter det. Jag har iallafall strikta order om att se till att maskinen är i brukbart skick till eventet, så jag får ta det lite lugnt fram tills dess. 😉