Eftersom att farmor nu fick semester och tog barnen passade jag och Tina på att göra en länge omtalad motorcykelresa tillsammans. Vi har ju inte varit på MC-resa sedan vi gifte oss för 7 år sedan, så det var dags tyckte vi. Eftersom att samtliga vädertjänster förutspådde regn i dagarna sju så bestämde vi oss för att inte planera så hårt vartåt vi skulle åka. Vi styrde helt enkelt kosan dit vädret såg bäst ut.
Strax innan lunch på Söndagen kom vi så iväg. Första anhalt blev Norsjö där vi åt mediokra hamburgare på Frasses. Mätta blev vi iallafall…
Medan vi satt och åt såg vi hur åskmolnen rullade in söderöver, men vi skulle ju åka mot Lycksele och trodde oss kunna passera molnen torra, vilket fungerade bra till Lycksele men inte längre. Mellan Lycksele och Åsele kom så regnet med besked. Det var ett sånt regn som trängde igenom allt, och inom fem minuter var man plaskblöt från topp till tå. Det regnade så att man inte såg vägen framför sig utan fick krypa fram i långsamt mak för att hålla sig på vägen. Plötsligt small det till så att man var nära på att köra omkull. Det var åskan, och den var riktigt nära. Mäktigt är bara förnamnet, men ruskigt blött och kallt. Som tur var regnade det inte så länge, och på andra sidan ovädret sken solen igen. Vi fick stanna och vrida ur våra blöta kläder och försöka värma oss lite innan resan fortsatte.
Resan fortsatte sedan utan problem ner till Östersund där vi hittade ett fint vandrarhem som vi passade på att sova på. Östersund bjöd på en ljum sommarkväll och vi hamnade till slut på en restaurang som serverade god mat där vi satt utomhus och njöt av kvällen.
Dagen därpå blev det ett obligatoriskt besök på Snö of Sweden outlet där Tina shoppade loss innan färden fortsatte Västerut. Vädret i Norge såg lovande ut, i Sverige – inte så mycket…
Resan fortsatte sedan vidare på extremt vackra vägar och tog oss till ett Kretsloppshus någonstans öster om Åre där vi åt lunch i vackra omgivningar.
Vi tuffade vidare och passerade Åre där vi såg skärmflygare som liksom vi njöt av det fantastiska vädret. Vidare mot gränsen blir det högland, och här passade vi på att ta en liten fikapaus.
Nu var vi på den Norska sidan där vattnet rinner västerut, och här och var hittade man riktigt hissnande vattenfall.
Det blev många stopp efter vägen för att insupa naturen och vyerna. Eftersom att vi inte hade GPS och planerad rutt fick vi förlita oss till forntida navigeringsmetoder medelst pappersark. Eftersom att vi valde att köra småvägar istället för de normala större stråken blev det en del gluttande på kartorna för att utreda vart vi skulle ta vägen.
Första natten i Norge sov vi i Sjöåsen på en mysig liten Camping mitt i ingenstans. Middagen fick bli en burgare på närmsta Shellmack till överpriser så det heter duga. Dagen efter åt vi frukost på ett hak i Namsos, vilket var en riktigt mysig hamnstad efter väg 17 som körde efter.
Därefter tuffade vi norröver och fick i vanlig ordning stanna här och var bara för att titta…
Vi tuffade vidare i långsamt mak efter slingriga vägar och kom slutligen fram till färjeläget i Holm. På vägen passerade vi en riktigt läcker bro, ska se om jag kan tigga en bild från Tina då jag själv inte verkar ha tagit någon just där.
Tyvärr fanns där inga band att binda cyklarna med på färjan, och det gick lite sjö, så större delen av överfarten spenderades på bildäck med att säkra cyklarna… Lunch/middag intogs på en jättemysig restaurang i en by som heter Berg. 250:- för en portion Tapas kändes ruskigt mycket, men när maten serverades var det SÅ värt pengarna! Den godaste aiolin jag någonsin ätit med en inhemsk sallad och olika kött. Suveränt gott! Här var sista stoppet på väg 17 för oss då färjningen vidare norrut troligtvis tagit resten av veckan. Istället blev det väg 76 ut mot E6 för vidare färd norrut. På vägen passerade vi en halvmil lång tunnel som var riktigt kall och blöt, men på andra sidan hägrade Mosjoen, vilket blev vår hållplats för natten.
I Mosjoen hyrde vi ett skabbigt rum på en Camping och gick sedan ner på byn för att äta och dricka efterrätt. Riktigt mysigt var det med höga berg som tornade upp sig på alla sidor, och vädret fanns inget att anmärka på…
… men så rätt som det var när vi satt där på puben i våra egna tankar så började det regna. Vi packade ihop och gick tillbaka till vårt rum på campingen och somnade rätt omgående då vi kört rätt långa och påfrestande vägar under dagen. När man vaknade till på natten hörde man regnet ösa ner genom de öppna fönstren… och när man så vaknade dagen efter möttes man av tunga moln och regn som hängde i luften…
Vi hann inte åka långt innan regnet stod som spön i backen och det blev både kallt, blött och halt. De vackra norgevägarna var nu mest bara mörka, hala och kurviga och inte så roliga att köra längre. Säkringen för mitt framlyse gick när jag drog igång handtagsvärmen, så mitt i en 9 kilometer lång tunnel fick vi stanna och göra säkringsbyte, där regnade det iallafall inte men det var rått och kallt. När vi stannade till på en Statiolmack och åt frukost bestämde vi oss för att det faktiskt såg ljusare ut i Sverige, så i Mo i Rana vände vi kosan österut och passerade gränsen mot Hemavan en stund senare.
Kalla och blöta körde vi så in i Sverige igen med siktet inställt på fika i Tärnaby. Det blåste och var kallt, men regnade iallafall inte, och efter en god kopp kaffe med bakelse i Tärnaby var humöret åter på topp.
Över kaffekoppen kom vi överens om att det var på tok för tidigt att återvända hem, samtidigt som vi inte kände för att köra runt på måfå i regnet och kylan. Där och då kläcktes idén om att spendera ett par dagar på Källan i Åmliden, och efter ett snabbt samtal var rummet bokat och målet satt. Vägarna i Sverige möjliggör klart högre hastigheter, och förutom en nära-incident med en ren gick resan till Åmliden snabbt och bra. Väl framme konstaterade vi att vi gillar rena och fräscha hotellrum med viss standard bättre än schaskiga campingstugor med inkissade sängar och klet på väggarna…
I Åmliden stannade vi två nätter och njöt av lugnet, poolerna, vinet och maten. En välbehövlig vila efter ett par hårda dagar på motorcykel.
Resan hem från Åmliden gick fort, och det var ett kärt återseende när vi hämtade barnen från farmor.
