Så har sommaren kommit och vi har passat på att ta fram barnens motorcyklar.. men det visade sig rätt snabbt att dottern växt ur sin PW50, och att grabben hellre vill köra på två hjul än på 4, så efter lite snabbt överläggande blev det en beställning med snabb leverans:

Det blev en 110cc kinacross med automatkoppling som passar henne bättre i storleken, och grabben blir överlycklig över att få ärva PW50:n. Monteringen gick snabbt:

.. och även om kineserna inte kunnat bestämma sig för om man vill köra 13, 14, 16, 17, 18 eller 19mm skruvar så är det ändå otroligt vad mycket stål man kan få för billiga pengar! Passformen är sådär, och man får bända och bryta till lite halvtaskigt ditsvetsade bitar, men cykeln sitter ihop och går tillräckligt bra för att jag ska släppa iväg dottern på den..

Idag var det dags för första testturen, men då 6 hästkrafter är lite mer än vad hon är van, samtidigt som hon inte ens når ner med tårna, så ville det till en liten modifikation för att turen skulle bli av.. Tyvärr är justermånen i dämpare och chassie obefintliga på dessa varianter, så det fick bli att ta fram lite stålplåt i garaget..

Först pallade vi upp bakdäcket för att kunna måtta in det nya stötdämparfästet, sedan åkte svingen av i ett huj..

Sitter bara i 2st genomgående skruv, så det går snabbt att meka.. 🙂

Ett nytt fäste kapades och borrades ur 4mm stålplåt – en hel del kralligare än det befintliga..

.. måttades och svetsades fast i svingen..

På med en färgklick och efter montering ..

.. är cykeln betydligt lägre bak och dessutom bättre anpassad i dämparen för en 20kg flicka än en 120kg karl (som den var inställd för från början). Win-win med andra ord.
Efter att ha skjutsat upp gaffelbenen så långt det gick blev det en provtur på ett par kilometer.. men cykeln blev nästan lite väl låg, lite low-rider stuk.. så vid hemkomst blev det till att justera upp hårdheten på dämparen och förlänga den så mycket som tilläts, och då blev det betydligt bättre.

Nu når hon ned med båda fötterna samtidigt som cykeln har rätt stance och går betydligt trevligare att köra.. nu hoppas vi bara på många långa och varma sommarkvällar efter grusvägarna och stigarna i trakten!!

Efter hemkomsten från Norge tänkte vi ta det lugnt och slappa resterande semesterdagar, så vi tog tillfället i akt och åkte ner till Nolia. Där tittade vi på diverse maskiner och traktorer och ungarna fick provsitta allt de ville. Ture hittade en ny skoter som han ville ha, och visst ser han tuff ut på den!

Sen hittade han ju en som han kanske ska ha när han är lite äldre då oxxo…

På lördagskvällen efter Noliamässan sjösatte vi så äntligen båten. Jag och Ture drog iväg för att testa, och när det fungerade så slöt resten av familjen upp. Det blev lite tuffande kring Örviken bara, men så skönt att den äntligen fungerar!

Söndagen tog vi en båttur upp efter älven och sedan var semestern slut för denna gång… nu börjar allvaret igen med rutiner och kommande mörker och kyla, men vi försöker njuta så länge vi kan av värmen vi får!

Eftersom att farmor nu fick semester och tog barnen passade jag och Tina på att göra en länge omtalad motorcykelresa tillsammans. Vi har ju inte varit på MC-resa sedan vi gifte oss för 7 år sedan, så det var dags tyckte vi. Eftersom att samtliga vädertjänster förutspådde regn i dagarna sju så bestämde vi oss för att inte planera så hårt vartåt vi skulle åka. Vi styrde helt enkelt kosan dit vädret såg bäst ut.

Strax innan lunch på Söndagen kom vi så iväg. Första anhalt blev Norsjö där vi åt mediokra hamburgare på Frasses. Mätta blev vi iallafall…

Medan vi satt och åt såg vi hur åskmolnen rullade in söderöver, men vi skulle ju åka mot Lycksele och trodde oss kunna passera molnen torra, vilket fungerade bra till Lycksele men inte längre. Mellan Lycksele och Åsele kom så regnet med besked. Det var ett sånt regn som trängde igenom allt, och inom fem minuter var man plaskblöt från topp till tå. Det regnade så att man inte såg vägen framför sig utan fick krypa fram i långsamt mak för att hålla sig på vägen. Plötsligt small det till så att man var nära på att köra omkull. Det var åskan, och den var riktigt nära. Mäktigt är bara förnamnet, men ruskigt blött och kallt. Som tur var regnade det inte så länge, och på andra sidan ovädret sken solen igen. Vi fick stanna och vrida ur våra blöta kläder och försöka värma oss lite innan resan fortsatte.

Resan fortsatte sedan utan problem ner till Östersund där vi hittade ett fint vandrarhem som vi passade på att sova på. Östersund bjöd på en ljum sommarkväll och vi hamnade till slut på en restaurang som serverade god mat där vi satt utomhus och njöt av kvällen.

Dagen därpå blev det ett obligatoriskt besök på Snö of Sweden outlet där Tina shoppade loss innan färden fortsatte Västerut. Vädret i Norge såg lovande ut, i Sverige – inte så mycket…

Resan fortsatte sedan vidare på extremt vackra vägar och tog oss till ett Kretsloppshus någonstans öster om Åre där vi åt lunch i vackra omgivningar.

Vi tuffade vidare och passerade Åre där vi såg skärmflygare som liksom vi njöt av det fantastiska vädret. Vidare mot gränsen blir det högland, och här passade vi på att ta en liten fikapaus.

Nu var vi på den Norska sidan där vattnet rinner västerut, och här och var hittade man riktigt hissnande vattenfall.

Det blev många stopp efter vägen för att insupa naturen och vyerna. Eftersom att vi inte hade GPS och planerad rutt fick vi förlita oss till forntida navigeringsmetoder medelst pappersark. Eftersom att vi valde att köra småvägar istället för de normala större stråken blev det en del gluttande på kartorna för att utreda vart vi skulle ta vägen.

Första natten i Norge sov vi i Sjöåsen på en mysig liten Camping mitt i ingenstans. Middagen fick bli en burgare på närmsta Shellmack till överpriser så det heter duga. Dagen efter åt vi frukost på ett hak i Namsos, vilket var en riktigt mysig hamnstad efter väg 17 som körde efter.

Därefter tuffade vi norröver och fick i vanlig ordning stanna här och var bara för att titta…

Vi tuffade vidare i långsamt mak efter slingriga vägar och kom slutligen fram till färjeläget i Holm. På vägen passerade vi en riktigt läcker bro, ska se om jag kan tigga en bild från Tina då jag själv inte verkar ha tagit någon just där.

Tyvärr fanns där inga band att binda cyklarna med på färjan, och det gick lite sjö, så större delen av överfarten spenderades på bildäck med att säkra cyklarna… Lunch/middag intogs på en jättemysig restaurang i en by som heter Berg. 250:- för en portion Tapas kändes ruskigt mycket, men när maten serverades var det SÅ värt pengarna! Den godaste aiolin jag någonsin ätit med en inhemsk sallad och olika kött. Suveränt gott! Här var sista stoppet på väg 17 för oss då färjningen vidare norrut troligtvis tagit resten av veckan. Istället blev det väg 76 ut mot E6 för vidare färd norrut. På vägen passerade vi en halvmil lång tunnel som var riktigt kall och blöt, men på andra sidan hägrade Mosjoen, vilket blev vår hållplats för natten.I Mosjoen hyrde vi ett skabbigt rum på en Camping och gick sedan ner på byn för att äta och dricka efterrätt. Riktigt mysigt var det med höga berg som tornade upp sig på alla sidor, och vädret fanns inget att anmärka på…

… men så rätt som det var när vi satt där på puben i våra egna tankar så började det regna. Vi packade ihop och gick tillbaka till vårt rum på campingen och somnade rätt omgående då vi kört rätt långa och påfrestande vägar under dagen. När man vaknade till på natten hörde man regnet ösa ner genom de öppna fönstren… och när man så vaknade dagen efter möttes man av tunga moln och regn som hängde i luften…

Vi hann inte åka långt innan regnet stod som spön i backen och det blev både kallt, blött och halt. De vackra norgevägarna var nu mest bara mörka, hala och kurviga och inte så roliga att köra längre. Säkringen för mitt framlyse gick när jag drog igång handtagsvärmen, så mitt i en 9 kilometer lång tunnel fick vi stanna och göra säkringsbyte, där regnade det iallafall inte men det var rått och kallt. När vi stannade till på en Statiolmack och åt frukost bestämde vi oss för att det faktiskt såg ljusare ut i Sverige, så i Mo i Rana vände vi kosan österut och passerade gränsen mot Hemavan en stund senare.

Kalla och blöta körde vi så in i Sverige igen med siktet inställt på fika i Tärnaby. Det blåste och var kallt, men regnade iallafall inte, och efter en god kopp kaffe med bakelse i Tärnaby var humöret åter på topp.

Över kaffekoppen kom vi överens om att det var på tok för tidigt att återvända hem, samtidigt som vi inte kände för att köra runt på måfå i regnet och kylan. Där och då kläcktes idén om att spendera ett par dagar på Källan i Åmliden, och efter ett snabbt samtal var rummet bokat och målet satt. Vägarna i Sverige möjliggör klart högre hastigheter, och förutom en nära-incident med en ren gick resan till Åmliden snabbt och bra. Väl framme konstaterade vi att vi gillar rena och fräscha hotellrum med viss standard bättre än schaskiga campingstugor med inkissade sängar och klet på väggarna…

I Åmliden stannade vi två nätter och njöt av lugnet, poolerna, vinet och maten. En välbehövlig vila efter ett par hårda dagar på motorcykel.

Resan hem från Åmliden gick fort, och det var ett kärt återseende när vi hämtade barnen från farmor.

Nu var det dags att ta tag i förra årets dåliga samvete. Medan Tina målade så installerade jag LED-spottarna på friggeboden så att kåken äntligen blev färdig. Resultatet blev riktigt fint måste jag säga, med spottar både i fönster och på fasad.

Därtill passade vi på att köpa en gasolvärmare från Jula och bygga en hammok, specialanpassad för vår altan så nu har vi en riktigt mysig altan att spendera mörka höstkvällar på, bara det inte blåser för mycket.

Vi har pratat länge om att åka till Junsele djurpark med barnen, och när grannarna Shane och Svea med barn var i närheten så möttes vi upp i Junsele med husvagnarna. Junsele Camping var väldigt mysig och fräsch. Det var rätt glest mellan husvagnarna så vi fick ett stort område för oss själva, och det var riktigt mysigt att sitta utanför husvagnen på kvällarna och umgås. Som vanligt god mat och god dricka och gott sällskap. Djurparken bjöd på både lek, djur och tivoli och barnen var överförtjusta!

På den långa vägen hem stannade vi till på Paradisbadet i Övik och spenderade hela eftermiddagen där. Ungarna var i extas!

En kväll blev vi överbjudna till grannarna i byn på middag och festligheter. Tanken var att Tina och Erika skulle cykla in till stan och dansa av sig. För att smidigast kunna transportera familjen till och från kom vi på att vi behövde en skrinda. Vi hade ju ingen skrinda, men en gammal labyrint, så jag och barnen skred till verket och började bygga.

Den blev riktigt bra och höll hela vägen tur och retur, med last. Kvällen blev riktigt trevlig, och då det började regna skippade tjejerna planen på att ge sig av. Istället blev vi kvar halva natten hos dem och när vi så gick hem så sov barnen kvar då vi inte ville väcka dem.

Dagen efter blev det så dags att hämta barn och övrig utrustning, och då det var varmt och fint, men vi inte ville gå, så fixxade vi ett drag på ungarnas fyrhjuling och satte av med skrindan i släptåg.

Det var varmt och skönt, så vi passade på att stanna kvar en stund och njuta av solen och lugnet medan barnen lekte. Det blev en lat och skön Lördag!

När så sedan Tina tog barnen och åkte ner till Norrtälje för att besöka svärfars passade jag på att ge mig på båten som stått i garaget hela vintern. Jag hade en vecka på mig att få den färdig, och utgångsmaterialet var ju… lite att jobba med om man så säger.

Som jag skrivit om tidigare var båten full i hål och genomrutten när jag köpte den, men jag hann laga alla hål, göra ny akterspegel och slipa av all gammal färg innan jag ställde in båten i garaget i höstas, så nu var det färdigt med reparationer och dags att sätta igång med hantverket att bygga ny inredning. Steg ett blev att bygga stuvutrymme bak under motorfästet, bakre sittsoffa samt ett nytt innergolv i båten. Under golvet lade jag frigolit och fogskum för att hålla vatten ute och hålla båten vid ytan även om den blir vattenfylld.

Efter det blev det att ge sig på fören och mittoften som kapades till och plastades fast.

När allt detta var på plats var det dags för ett första lager epoxygrund för att förhindra plastpest i polyestern. Allt målades vitt med denna färg som luktade riktigt ordentligt illa. Tur att man har en bra gasmask att använda för detta arbete.

Efter lite färg var det dags att bygga luckor och styrpulpet. Smältlimmar ihop en träram som jag sedan klär in i plast. Enkelt, lätt, snabbt och blir ruskigt stabilt!

När detta var klart var det dags att ge sig på undersidan av båten med primer och färg. Färgen jag använder är biltemas topcoat, blir riktigt hård och fin yta av den och den flyter ut riktigt bra och täcker!

Efter detta fick sig även insidan av båten ett varv med topcoat.

Efter detta blev det en snabb montering av motor, ratt och reglage innan båtprojektet var färdigt för denna gång. Återkommer med mer bilder från det färdiga resultatet senare.

I sommar har jag även passat på att hänga med och spela discgolf i Bergsbyn när tillfälle givits. Det är ruskigt roligt och avkopplande och precis lagom avancerat för att man kan göra det som hobbysyssla.

När så båten var färdig var det dags för mig att åka ner till Norrtälje för att möta upp med familjen därnere. Självklart tänkte jag åka motorcykel ner, men problemet var att jag inte hade någonting att ta packning i. Packväskor som passar min MC kostar i storleken 12000:- utan fästanordning, och det är pengar jag helt enkelt inte är redo att betala för lite aluminiumskrot. Istället köpte jag ett par riktigt fina drybags på nätet och byggde mig ett eget upphängningssystem för dessa.

Byggde själva fästet av 15mm fyrkantprofil och 6mm alurör från Bauhaus, total byggkostnad kanske 100:-.

Själva tanken med dessa är att de ska förhindra att väskorna åker in i bakhjulet, och med lite över 350 mil med väskor monterade i sommar måste jag säga att det fungerar riktigt bra!

Så var man då färdigpackad för avresa. Första delmålet var Åsele där Vickis och Christoffer väntade. Dryga 30 mil är resan dit, och den gick över små och slingriga vägar mestadels och var riktigt skön. Det blev en trevlig kväll med mat och prat och god dricka, men morgonen efter blev det tidig avresa för mig. Den planerade rutten för dagen var styva 97 mil, och de avverkades på strax under 11 timmar, raster inräknat.Väl framme i Norrtälje blev det att busa med barnen och ta ett dopp i badsjön i närheten. Dagen efter åkte jag och Tina iväg på en tur i Roslagen och njöt av slingriga vägar, vacker natur, god mat och varandra.

Dagen efter körde vi hela den långa vägen hem och var inte hemma förrän mitt i natten.