Så kom då äntligen den efterlängtade semestern! Vi började starkt med att haka på husvagnen och bege oss norrut direkt jobbet slutade. Tanken var först att ta en 4-dagars MC-tripp till Nordkap, men efter att ha planerat rutten och insett att 80-mil per dag inte är en rolig sträcka att köra så reviderade vi planen till en 4-dagars husvagnstripp med barn och farmor till Treriksröset istället. Betydligt lugnare tempo och mer tid att njuta. Första stoppet på vägen blev Seskarö, där vi velat stanna och campa sedan vi passerade första gången för länge sedan, på väg till hoppfältet i Kemi…

Barnen njuter av husvagnen och vi har det oerhört mysigt!

Morgonen efter begav vi oss mot IKEA i Haparanda för ett snabbstopp. På den lilla smala vägen från Seskarö ut till E4 fick barnen och Tina testa att åka i husvagnen en liten bit, och tror ni inte att vi möter farbror polisen precis då. Polisen var rätt lugn, och tittade demonstrativt åt andra hållet när han såg Tures huvud sticka upp i husvagnen, så det gick bra ändå. Tack för vettiga poliser som inte ska vara paragrafryttare!

Väl i Haparanda blev det en sväng på IKEA, och sedan lek för hela slanten på leklandet i Godisaffären med stort G. Barnen lekte och Tina likaså.

Det blev ett snabbt mellanmål i husvagnen innan resan fortsatte, och nu fick Tina testa att köra bil med husvagn ett par mil.

Och när mamma kör tycker Tilda att man bör vara klädd såhär för att uthärda…

Resan fortsatte sedan upp till Karesuando där vi spenderade natten på en naturcamping. Här var det kopiöst mycket mygg, och inga bilder blev tagna. Tina hade missat att stänga fönstret på husvagnen ordentligt, så vi blev invaderade, och farmor lyckades låsa in sin nyckel i husvagnen vilket föranledde ett inbrott i hennes vagn för att komma åt nyckeln. Tilda fick agera mästertjuv och klättra in genom fönstret som vi lyckades pilla upp från utsidan.. Händelserikt, men oj vad myggbett det blev! Efter en surrig natt åkte vi in till Karesuando för att införskaffa bränsle, vatten och proviant för utlandsresan.

Härefter blev det en snabb resa genom den Finska ödemarken, som verkligen är öde, innan vi så kom fram till hållplatsen vid Treriksröset. Båtarna hade redan gått för dagen, och vi bestämde oss för att en lunch på parkeringen var nog så bra, så ungarna fick springa av sig lite och leka medan vi lagade mat på muurikan.

Efter en god lunch och lite vila åkte vi så vidare in i Norge. Det är helt otroligt hur man kan färdas i relativt tråkiga och karga landskap, men bara en kilometer efter landsgränsen till Norge spricker det upp till de vackraste vyer man kan tänka sig!Efter att ha kört på smala, branta och vindlande vägar kom vi tillslut ner till fjorden i botten på dalen. Här stannade vi till för att få lite spring i benen. Termometern visade på 23 grader och solen var varm och vänlig mot oss.

Ture var trött och sov. Resten av dagen körde vi vackra vägar längs kusten i Nordnorge och nöjt för fulla muggar, men mot kvällen passerades landsgränsen till Sverige igen och vi var på väg hem. Natten tillbringades på en rastplats någonstans norr om Kiruna och dagen därpå körde vi hem via Jokkmokk.

Det blev en kort husvagnstripp, men den lämnade mersmak! Riktigt trevligt, varmt och gott, och bitvis mycket mygg….

Det börjar vara ett tag sedan det blev en uppdatering av bloggen vilket väl tyder på att sommaren bjudit på uteväder och mycket aktivitet antar jag. Detta kommer bli ett mastodontinlägg med hela sommaren sammanfattad, men jag ska försöka hålla mig kort och berätta i bilder – som vanligt.

I mitt sista inlägg skrev jag om träningsplaner och tävlingar på motorcykel, men som vanligt blev det inte riktigt som man tänkt, då jag i början på sommaren lyckades vurpa med 640n på E4 mitt inne i stan med en trasig fot som resultat.
Förutom foten så fick sig även motorcykeln lite skrapsår…

Hur jag lyckades med detta? Tja, låt oss säga att nya crossdäck och nylagd asfalt inte är någon bra kombination. Skulle köra om en bil och det blev lite halt, vilket slutade med en highsider och några kullerbyttor på asfalten… Den trasiga foten satte effektivt stopp för mitt deltagande i både 100mila grusrallyt och all sorts endurokörning. För att ändå få åka lite cykel så kom Tina på den lysande idén att vi skulle införskaffa ännu en Kawazaki Versys åt mig, och efter lite letande på blocket slutade med att jag blev ägare till en -10:a i nyskick. 500 mil hade den gått när jag köpte den, och i skrivande stund ligger mätaren en bit över 1000 mil, så det har hunnits med en del körning i sommar!

I början av sommaren bestämde jag mig för att bli av med mina besvärande glasögon. Kollade upp lite alternativ och åkte till Memira i Umeå på kontroll och ett par veckor senare fick jag åka in på operation. Metoden kallas FS Lasik och innebär att man med hjälp av en laser skär upp en flik i ögat, vilken man petar åt sidan och laserbehandlar sedan hornhinnan under fliken. Själva ingreppet gick fort, var smärtfritt och bara lite obehagligt då det var väldigt mycket petande och instrument i ögat… Dagen efter operationen kunde jag själv köra bil ner till Umeå på efterkontroll. Synen är perfekt och jag har inte fått några biverkningar alls av operationen, så jag är jättenöjd! Visst kostar det, men oj så värt det är!

Någon dag senare hjälpte jag en kompis att installera ett utomhusspa, så självklart tog vi tillfället i akt att snylta litegranna på kvällen. Tina var bortrest i tjänsten så jag och barnen åkte över och spabadade.

Det väcker ju habegäret, och planerna på att plasta pool fick sig en prioriteringsboost. Kanske blir det redan nästa sommar…

Eftersom att det var länge sedan jag besökte mina stockholmsvänner och nationaldagen var en långhelg där resten av familjen hade andra planer så passade jag på att smita iväg söderöver då. Stannade till på Gryttjoms hoppfält på vägen ner, och jag måste erkänna att suget efter att hoppa fallskärm var kopiöst stort! Hade jag inte nyopererat ögonen så att jag inte får hoppa i sommar så är risken stor att det blivit spontanköp av utrustning och en fullfjädrad hoppsommar för mig…

Därifrån åkte jag vidare till Kuliks i Västerås som jag inte träffat på riktigt sedan studietiden. De har köpt kåk med pool, och eftersom att vädret var som det var så blev det en hel del poolhäng med god mat och dricka till. Här fick jag även en grundläggande lektion i varför Monsther High är bättre än Barbie och annat skräp… bra att veta när Tilda börjat intressera sig allt mer för monster!

Efter att ha spenderat ett par dagar i Västerås åkte jag in till Vidja i Stockholm för att hälsa på Zebergs. Här vankades cykeltävling och världens godaste sås (till riktigt gott grillat får man väl tillägga)! Hade en riktigt trevlig helg söderöver, det är bara synd att tiden går så fort när man träffar vänner som man inte träffar så ofta!

Så fyllde Tilda 6år och istället för det sedvanliga kalaset med prinsessor och prinsar ville hon ha ett Daidaloskalas. Daidalos är, för er som inte ser på barnTV, en galen uppfinnare i SVT:s program Labyrint. En trio med barn ska försöka överlista Daidalos genom att hitta livspuckar i hans labyrint och överlista hans tokiga robotar. Detta var en utmaning vi tog till oss och under ett par hektiska dagar byggde vi om vår carport till en fullfjädrad labyrint med tillhörande slimepool.

Därtill fick fräsen jobba för att skära ut livspuckar som jag sedan lödde dioder i så att de fick det giftgröna skenet som är obligatoriskt när vi snackar slime.

Efter det fräste jag ut ett enklare sorts memoryspel, och fick slutligen konvertera till långhårig Daidaloskopia…

Ungarna ÄLSKADE verkligen kalaset, och det var riktigt spännande när vi skickade in dem i labyrinten tre åt gången. Alla hittade sina livspuckar, och alla lyckades övervinna Daidalos i memory utan problem!

Efter kalaset var vi slutkörda och låg flämtandes på en filt på gräsmattan resten av eftermiddagen. Trötta, men nöjda, och med väldigt glada barn som lekte i labyrinten.

Midsommarafton blev jag inbjuden till Stefans stuga utanför Norsjö. Det blev en ordentlig MC-tur dit på KTM:en för att testa om foten höll – vilket den inte gjorde tyvärr. Väl där blev det god mat, båttur och en hel del slappande i den otroligt sköna hängmattan.Det blev en riktigt skön kväll i den fantastiska stugan, och dagen efter var det riktigt mulet och regnet hängde i luften. Det blev ändå en riktigt lyckad dag där jag hittade ett par nya spår att köra som jag aldrig testat förut. Tyvärr fungerade inte foten nåt vidare bra, så det blev att ta det lugnt, men man kan ha roligt ändå…

Även om den är lite lömsk på nylagd asfalt så är KTM:en helt ljuvlig att köra!

Eftersom att vår gamla åkgräsklippare lämnat en hel del att önska vad gäller driftsäkerhet så beställde vi en ny online. Den levererades och efter lite hopplockande blev det premiär för vår nya hydrostatdrivna klippare.

Den fungerar jättefint och gräsklippningen är nu ett nöje man ser fram emot! Gammklipparen ville farmor ha, så det blev ändå att ordna så att den fungerar bra och leverera, och hon är jättenöjd med den!

Nu blev detta inlägg långt nog, så semesterredogörelsen får bli ett eget inlägg för sig.

Så var det äntligen vecka 11, veckan då jag vunnit lotteriet på jobbet och fått hyra stugan i Sädva. Eftersom att detta var första gången vi hyrt stuga visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta, men en långhelg i fjällen kan ju aldrig vara fel.

Fredag eftermiddag blev det packning, lastning och avfärd. 30 mil mörkerkörning senare anlände vi till stugan, dryga milen bortanför Jäckvikk, och vi blev inte ledsna när vi öppnade dörren och klev in. Dock var det sent, och vi orkade inte med så mycket mer, så det blev en snabb inpackning och sedan sängen. Dagen efter vaknade vi till detta:

Vacker miljö, vacker snö och 26 minusgrader! Stefan, P-O och gänget som hade lägenheten bredvid blåste upp på kalfjället för fiske tidigt på morgonen, men vi avvaktade då vi inte trodde att ungarna skulle orka med kylan någon längre tid. Jag kunde ändå inte hålla mig utan blåste upp i skogen med skotern och körde lite friåkning på egen hand och lyckades hitta en liten tjärn vid en myr inte alls långt från stugan, så dit blev det en måstetur… Lasta lite ved, klä på ungar, och ut i snön!

Det var helt okört i skogen och på vägen mellan tjärnen och stugan stödde jag på en älgko med kalv som var ute och lufsade runt i skogen. De tittade på mig som om jag vore tokig och traskade sedan därifrån.

Eftersom att det var helt okört i skogen och det inte är det lättaste att navigera djupsnö med barn och packning så blev det några lossryckningar på vägen dit. Ture blev leds och valde att köra vidare själv på pappas skoter:

som tur är var skotern inte igång när han satte iväg. 😉 Men nog har han fattat hur man gör alltid!

Tina hittade ett annat sätt att ta sig fram genom snön… större delen av vägen körde hon dock som ett proffs! Och Ture var otålig…

Väl framme grävde vi en liten grobba, tände en eld och bara myste tills ungarna gnällde allt för mycket på kylan och ville åka tillbaka. Tilda gillade inte riktigt lössnöåka och resten av helgen har hon gjort klart för oss att det bara är skoterled som gäller! Men när hon åkte med pappa på vägen tillbaka och åkte orörd pudersnö istället för uppkört spår, då gillade hon det.. 😉

Efter dagens tur kunde vi konstatera att en Boondocker är en riktigt bra turskoter, särskilt med 59mm kammar!

Vi fortsatte att leka ute och jag körde runt lite mer, och självklart lyckades jag parkera mitt i en fjällbjörk i det brantaste partiet runtomkring…

… lite roligt måste man ju få ha oxxo. 😉 Det blev en del grävning innan jag och Tilda hade lyckats få maskinen därifrån.

Efter diverse herren på täppan och busa runt i snön blev det dags för middag. Grillringen fungerade lysande att steka upp pannkaka på! Det är så härligt att vara utomhus när solen skiner, och under dagen steg temperaturen till behagliga -16 grader! Toppen!

Barnen blev lite busiga, så vi fick ta hand om dem för att få ro att laga mat…

Inget är så gott som uppstekt pannkaka utomhus över öppen eld!

När solen så började gå ner förflyttade vi oss inomhus. Kvällen avslutades med en bastu för mig och sedan vin med tilltugg i stugan.

Dag två bjöd på mulen himmel men bara 6 minusgrader – varmt och skönt med andra ord. Eller inte! Det blåste en hel del och bjöd på blandade snöbyar. Eftersom att det var varmt bestämde vi oss ändå för att försöka oss på kalfjället, och vi lastade oss iväg på skotrarna efter den utpekade leden. Tilda var tydlig med att det bara var led som gällde, och varje gång pappa tog en svängom ut i snön fick jag en åthytning… 😉

Tyvärr kom vi oss inte längre än hit då ungarna frös och var less. Istället fick vi åka till Jäckvikk och köpa stjärtlappar och godis och spenderade dagen på gården med utomhusbus, pingis i källaren och sedan framför barnkanalen med godis och bus. Nåja, till nästa år har vi äldre barn och bättre kläder!

Morgonen den tredje dagen hittade jag ungarna här när jag vaknat:

Man ska göra det bekvämt för sig! 😉 Värmen i stugan var det inget fel på, så det var inga problem att springa runt i pyjamas utan strumpor. Återigen var det mulet och varmt, men småblåsigt. Dock kunde man skymta lovande blå fläckar på himlen. Det blev inga längre skoterturer idag, utan vi grävde lite grottor och lekte på gården runtikring.

Efter en stund tog jag skotern upp i skogen igen för att köra lite, och stötte på ett par älgar även denna gången. Nu hittade jag en liten sjö, inte långt från stugan, och eftersom att ungarna inte fått testa sina pimpelspön ännu så lastade vi på och åkte dit hela familjen. Maggots hade vi inte, men vi hade hört talas om att Nicke Nyfiken använder korv som agn, så det testade vi med.

… även Tina försökte locka fram fisken… jag vet inte riktigt vad hon säger ner i hålet där, men det verkar inte fungera så bra. 😉

Fisken gillade korven skarpt, men någon krok ville de inte äta, så vi fick vara nöjda med att känna lite småryck i linan och agna på ny korv lite då och då. Hursom helst är det ju inte fångsten som är det viktiga utan… ja, vad var det nu igen? 😉

När vi kommit hem från sjön var vi frusna, så vi tog en pingisturnering och en familjebastu. Mysigt värre, och Tilda vill nu att pappa ska bygga en bastu hemma som inte luktar så illa. 😉

Idag var det så tyvärr dags att packa ihop och återvända till verkligheten igen.

När man kommer på hur man gör går det faktiskt rätt enkelt att lasta två maskiner på släpen själv. Barnen lekte i snön medan vi packade och städade, och när jag lastade ut ett lass i bilen hittade jag detta:

!! Hon är inte dålig lilltjejen! Tyvärr lekte barnen så mycket att spaden blev kvar, men det kan vi leva med.. 😉

Så avslutningsvis lite bilder från stugan. Vi har trivts jättebra, och hoppas få möjlighet att nyttja den igen. Om inte annat sommartid, då detta känns som en riktigt bra utgångspunkt för framtida bestigningar till fots!

Det blev mycket bilder och lite text denna gången, men med tanke på att en bild säger mer än tusen ord så… 😉

Jo, jag har ju lyckats överanstränga armen tidigare, och det har varit ordentligt mycket problem med den nu. Inte bra, men det beror troligen på att jag inte är så bra på att vila den. Skoterkörning tar på rätt ordentligt på en överansträngd arm/axel och att lasta maskinerna på detta sättet är rätt slitsamt även det… nåja, snart går det över och blir bra det med!

Så var det äntligen dags för avresa, en vecka i härliga Maspalomas de Gran Canaria hägrade och Onsdagen den 12:e efter jobbet begav vi oss söderut mot Sundsvall för samresa med Jonatan och Åsa. Vädret var pissigt, torr snö och lite vind = MASSOR av snörök, och resan ner till Umeå var hemsk. Men allt blir bättre efter Umeå, så sista biten gick riktigt bra.

I Sundsvall övernattade vi på Kyrkvägen och Torsdagen bestod i ett besök på Bauhaus och vila inför den kommande flygresan. Flygresan i sig gick jättebra, och när vi anlände vid hotellet mitt i natten kunde vi bara förundras över hur duktiga våra barn varit!

Hotellet var riktigt fint, vi bodde på Maspalomas Princess, ett fyrstjärnigt hotell med stort poolområde och bra lekytor för ungarna. Vårt rum var större med en liten privat trädgård där vi spenderade en del tid efter barnen lagt sig, här testar Ture och Klara solstolen innan sänggående.

Eftersom att Klara haft lite svårt med hosta på väg ned åkte de till vårdcentralen på morgonen första dagen, och fick konstaterat dubbelsidig öroninflammation och bronkit, vilket föranledde badförbud för lilltjejen hela veckan. Efter alldeles för lite sömn och en tung första dag var vi galet trötta på kvällen, men vid gott humör ändå. 😉

Första natten fick Tilda svårt att andas och hostade och hade panik större delen av natten. Dag två blev det alltså vårdcentral och bronkit med påföljande antibiotikakur för henne oxxo. Så även andra dagen på ön gick i trötthetens tecken. Men vi hittade en lekpark på hotellet, och i 25 graders värme med strålande sol och i goda vänners lag är det svårt att ha en dyster attityd ändå. Här har vi våra vinnare till ungar i full färd med att inta fortet på ön:

Frukostbuffen på hotellet var bra, färsk frukt och gott bröd, och det sedvanliga. Den livsviktiga prinskorven lyste dock med sin frånvaro vilket var lite deprimerande, men den lite större köttkorven var utsökt och fick duga som substitut denna vecka.

Besök på vårdcentralen

Poolområdet med palmer och vegetation, precis som det ska se ut.

Dag två hamnade vi i poolbaren där de hade riktigt goda GT, blandade 50/50 enligt instruktion. 

På kvällen hamnade vi på tips från reseledarna på “Tango Tapas”, en riktigt skön liten restaurang med svensktalande personal. När vi kom dit var ett långbord färdigdukat, med leksakslåda på golvet. Maten var riktigt god, och tack vare leksakerna fick även vi vuxna tid att umgås och äta i någorlunda ro även efter att ungarna ätit klart.

På den tredje dagen skildes vi åt, och Runstenarna tog bussen en dryg halvtimme norrut på ön till Palmitos Park, öns djurpark. Här strosade vi runt i sakta mak hela dagen, åt god mat – eller ungarna fick iallafall en ruskigt god milkshake och hamburgarna vi vuxna åt var redigt dåliga…. men. 😉

Förmiddagskaffe och glass på Palmitos Park

Ture gillar glass

På parken fick vi se Cyklande papegojor, fjärilar och en herrejössans massa olika ödlor. De hade dessutom en riktigt bra delfinshow som ungarna uppskattade. Frågan är vad man svarar på Tildas inledande fråga: Pappa, har de fångat delfinerna i havet? Det ska man väl inte göra?

Ibland bara tänker hon lite för mycket lillgumman!

Ture tittar på Delfiner

Visst ser det gott ut!

Ture och Lemurerna, själv har jag lite svårt att ta de där djuren på allvar efter Madagaskar…

På vägen hem blev Ture trött och tog en välförtjänt tupplur

På den fjärde dagen hyrde vi en bil för att utforska ön lite. Eftersom att vi var 7 personer gick det ju inte med någon liten Fiat Punto, så det blev en sånhär istället

Blev jättebra, ungarna satt längst bak, mammorna i mitten och papporna längst fram. Under dagen körde vi norrut tvärs hela ön, och det blev mörkt lagom till att vi kom ut vid Las Palmas på motorvägen, så då körde vi motorväg hem igen. Totalt runt 16 mil, men det blev en heldag på vägen då man inte kan köra snabbare än 20-40km/h på vägarna på ön.

Naturen är FANTASTISK och klimatet underbart! Vi lunchade i Tejeda och fick oss en utskällning av den lokala krögaren som tyckte att vi var oförskämda som frågade efter pasta till barnen. Hans barn hade alltid ätit lite från hans tallrik, och det gjorde han som barn med, så det kan gott även våra barn göra. Även om bemötandet var barskt (och vi hoppas med en gnutta humor inblandat, men vi är inte säkra) så var maten fantastiskt god, och utsikten var utsökt!

Ture äter äpple efter vägen

Min underbart vackra fru

Familjen Sikström

Ture är inte ledsen

Förmiddagskaffet för dagen intogs i Santa Lucia och självklart blev det även ett besök i kyrkan

Resan gick sedan vidare mot Tejeda och lunch. Efter vägen såg man det mäktiga Teide på grannön Teneriffa bortom havet. Magnifik utsikt, och det pirrade i magen när man kikade ut över stupen. Det är när man ser sådan här natur man blir förundrad (bedazzled, vad heter det på svenska) över hur stor och vacker vår värld faktiskt är!

I Tejeda hittade vi även en lekpark där ungarna fick leka av sig lite energi för att överleva den fortsatta bilresan.

Inget staket kan stänga Ture inne inte…

Hela sällskapet förutom undertecknad som agerade fotograf

Efter Tejeda tog vägen oss uppåt, till öns högsta punkt på dryga 1900m över havet. Här fanns det en fotvandringsled upp till en stor sten, men eftersom att Ture sov så stannade jag och han i bilen. Resten av gänget tog sig en promenad dock, och med tanke på bilderna ser det ju inte så tråkigt ut…

Världens sötaste tjej mot magisk bakgrund!

Efter toppturen åkte vi en lång sträcka genom molnen där man nästan inte såg någonting alls, innan vi hann ikapp ett begravningståg som blockerade hela vägen och vi fick köra i snigelfart ett par kilometer. Sedan åkte vi ner till byn Teror, där det fanns en lekpark och ett supermercado där vi inhandlade middag till barnen.

Allt som allt en magisk dag med oerhört vacker natur, god mat, duktiga barn och många skratt!

De två sista dagarna fann vi lunket och låg vid poolen med kortare utflykter och god poolmat. Barnen lekte i sanden, vi badade massvis och mådde allmänt bra. Här ångrade vi att vi bara valt att vara borta en vecka, ett par dagar till hade suttit fint, men man ska inte overdo it, som dom säger på andra sidan.

Vi tog oss en promenad ner till havet och sanddynerna, och det var underbart varmt i vattnet och den härliga sjöbrisen gjorde att man inte dog av värmeslag.

Poolhäng, Klara fick ju inte bada så det var tur att de hade många bra konstgjorda sandlådor på hotellområdet…

Eftersom att vi hade den 13/12 som resdag där hemresan började 05:15 så skulle ju ungarna missa luciafirandet. Det gick ju inte för sig, så vi körde lussetåg den 12:e istället.

Natten går tunga fjät – i hotellkorridoren

Det bästa ungarna visste med hotellet var hissen, så självklart blev det även lussande där…

Jag vet inte vad Ture drack den kvällen, men glad var han iallafall… 😉

Även middagsbuffen var god, riktigt bra salladsbar och köttet var… ok… för det mesta.

Hemresedagen började med plågsamt tidig uppstigning 04:40, med avresa från hotellet 05:15. Bussen var i tid, men lät som om den skulle skära ihop i vilket ögonblick som helst, så vi var glada att vi tog oss hela vägen till flygplatsen. Förutom det sedvanliga bilettstrulet där de ville skicka bagaget till Östersund istället för Sundsvall så gick hemresan relativt smärtfritt. Barnen var änglar på planet även om det var lite bråk och strul. Till och med som vuxen är det ju jobbigt att sitta still som en sill i en sillburk 6 timmar i sträck, så de gjorde det ruskigt bra ändå. Väl hemkomna blev det lite strul med att få bilen till flygplatsen, och en radda trafikolyckor i Sundsvall med avstängda vägar som följd gjorde att vi trots skyndsamt agerande lämnade Sundsvall betydligt senare än planerat. Vägen hem var BEDRÖVLIG med idel snörök, olyckor och plogbilar i vår väg. När vi kom hem, strax efter midnatt, var vi helt slutpumpade – men ändå lyckliga att vara hemma.

Allt som allt var det en FANTASTISK vecka, och resesällskapet det bästa tänkbara! Hoppas att ni vill åka på fler resor med oss Jobba och Åsa, för vi älskar att resa med er!