Förra resans skoterkörning gav mersmak för puderåkning och skråkörning i branta och trånga partier, och då Boondockern är tungkörd i sådana förhållanden och jag inte riktigt får till den som jag vill ha en lössnömaskin så bestämde jag mig för att testa ett annat märke på maskin. Jocke har snackat mycket gott om Polaris, och när man ser hur han leker fram i sluttningarna så kan det ju vara värt att testa. Det måste ju vara maskinen, att han kört skoter hela livet, och jag bara tre år, kan ju inte ha med saken att göra.. 😉

Jag tog Ture med på en grabbhelg i fjällen och vi lastade Boondockern – som vi lämpligt nog lämnat i Tärnaby när vi var uppe sist – för sista gången på släpen.

Lördagsmorgon åkte vi in till Sorsele, där vi hittat ett objekt som vi skulle få till en vettig mellanskillnad – snygg är den oxxo!

Efter att ha fått Boondockern värderad, fått tummen upp av Ture, och skakat hand så lastade vi på ny-leksaken på släpen för återfärd till stugan. Ture förhandlade till sig en leksak han med, så det var två nöjda grabbar som vände kosan mot stugan igen.

När jag lastade av var jag ju bara tvungen att ta en liten testtur, så i lågskor och mjukbrallor körde jag ut i elledningsgatan bortanför stugan, och SHIT vilken skillnad det är!

Tog en lite ordentligare testtur efter lunch på myren vid blå vägen, och att köra RMK måste räknas som fusk jämfört med att köra Lynx. Polarisen är så välbalanserad, och man behöver inte tvinga den med våld, den gör som man vill med bara en liten hint av övertalning. Lägger man den i skrå, så ligger den kvar tills man ändrar på den, inte som tidigare när man fick balansera maskinen på en knivegg och bruka övervåld för att inte tippa åt något håll. Testade köra lite diken med varierande lutning, och ställen jag tidigare funderat på att köra med Boondockern men inte tagit mig an smiskade jag nu efter en halvtimme på RMK:n utan några som helst betänkligheter. SJUUUUUKT vad rolig denna skoter är att köra!

Plockade upp Ture i stugan och vi tog leden upp mot fjället. Trodde att RMK:n skulle vara hemsk på leden, då det är en djupsnömaskin mer än någonting jag kört tidigare, men den var helt underbar att köra led med. Ture tjöt av förtjusning och ville aldrig vända hemåt, så vi åkte upp i dalgången bakom första toppen och burkade runt lite.

Går hur fint som helst att burka runt med maskinen även när man sitter två på den, och utan att stå upp och köra. Mysigt! Vi vände ner mot stugan och spenderade en stund på myren innan kaffesuget blev för stort och vi åkte tillbaka. Ture ville dock köra mer.

Summa summarum: SJUKT nöjd med den nya skotern, det är som natt och dag i körupplevelse. För den typ av körning som jag gillar så är detta en MYCKET bättre maskin!

Lördag

Jocke och Oskar anslöt på fredagkväll, och lördagsmorgonen välkomnade oss med klarblå himmel, sol och temperatur på strax under nollan. Vi åt en god frukost i lugn och ro medan vi planerade dagens tur, som fick gå över outforskad terräng mot Kittelfjäll. Vi packade matsäck och gav oss iväg, över dammen och hittade såsmåningom leden över älven och upp på bergen på andra sidan vattnet.

Jocke gillar att köra i granskogen, så vi förvillade oss in på lite slingriga spår..

.. innan vi kom upp till fjällbjörkarnas förtrollade land ..

Här hittade vi lite sköna kullar med gott om snö att köra på, så det tog sin lilla tid att ta sig fram. Här ser man dammen och man kan ana gläntan där stugan står:

Ju högre vi kom, desto hårdare blev underlaget, och snart kunde man knappt ta sig igenom skaren även om man försökte.

Vi körde genom en dalgång nära toppen av bergskedjan, och storslagenheten i miljön går inte att återge i bild. Helt magiskt vackert, och GIGANTISKT!

Här uppe på kalfjället finns det inte så mycket som inbjuder till bus, så det blev att ligga på rätt bra för att komma ner mot dalgångarna på andra sidan. Helt overkligt landskap, som aldrig tar slut när man ligger och blåser på..

Såsmåningom kom vi ner i dalgången på andra sidan, och här fanns det gott om snö igen. Vi hade hittat en stor dalgång mellan två bergsmassiv på kartan som vi tänkte spendera dagen i, men eftersom att det är rätt nära till kittelfjäll så var det rätt många skoteråkare som har varit i farten, och det var betydligt mer uppåkt än dalarna i närheten av stugan. Otroligt vackert på sjön som leder upp till dalen dock!

Vi lekte och klättrade lite i dalmynningen, och Jocke gjorde resans konstigaste fastkörning..

.. ingen snö, bara is, men brant så han fick helt enkelt inget fäste och tog sig inte därifrån. Att lägga i backen och åka ner för branten bakåt kändes inte som någon bra idé, så vi fick hugga i och slita upp skotern för den sista knölen på toppen.

Norrsidan av dalen hade betydligt trevligare snö upptäckte vi, så vi spenderade en stor del av förmiddagen med att skråa och klättra runt på den sluttningen..

(Det är MYCKET brantare än vad det ser ut att vara på bilderna)

Vi hittade ett mysigt ställe att äta lunch på, och mackorna och den varma chokladen smakade utsökt.

Oskar hittade ett bra ställe att parkera sin skoter, när han inte fick stopp efter en klättring. Här har jag backen ilagd och ger full gas för att få stopp på maskineriet, vilket ändå tog ett bra tag..

Tur att fjällbjörkarna är mjuka när de används som nödstopp för ett skenande ekipage..

Vi åkte tvärs över ravinen från där Oskar parkerade, och eftersom att toppen såg så inbjudande ut så klättrade vi hela vägen upp..

Utsikten här uppifrån var magnifik, sådär att man bara står där och mår gott över att världen är så oerhört vacker!

Helt magiskt!

På väg ner från toppen såg vi ett par spår som någon kört, där det var helt galet brant och vi var överens om att man var helt korkad om man körde där de spåren gick.. bara för att inse att det var våra spår! Man upplever det inte som SÅ brant när man är i färd att åka uppför..

Vi följde en liten bäcksravin ner till dalens botten där skoterleden tog vid..

Solen började närma sig horisonten, så vi körde leden hela vägen till Kittelfjäll för att tanka. Sista delen av leden var bedrövligt dålig, och tätt trafikerad av skidåkare och skotrar, vyerna var fantastiska och vädret lämnade inget att önska.

Väl framme i Kittelfjäll blev det en snabb tankning, en snickers och avfärd mot Tärnaby igen.

Hemresan gick närmaste vägen över fjällen och tog inte mer än 45 minuter. Det var otroligt att åka uppe bland fjällspassen medan solen gick ner över topparna och spred ett gyllenrött sken över hela landskapet.

När vi närmade oss stugan gick solen ner, men när vi klättrade uppför dammen och till stugbyn fick vi ändå kvällssol över grillplatsen.

Vi passade på att grilla en köttbit, och efter en mumsig middag premiärade vi bastun. Underbar avslutning på en helgrym dag!

Söndag

Morgonen bjöd på tio minusgrader, rimfrost och mulen himmel, men lagom till efter-frukost var himlen blå, temperaturen på väg uppåt och humöret – trots att våra gamla slitna kroppar ömmade – på topp.

Idag var det hemresedag, men vi hade bestämt oss för att köra till lunch, och leka lite mer i dalgången ovanför stugan. Sagt och gjort, vi packade lite matsäck och tog snabbleden upp till fjällen.

Vi började med att bestiga den sedvanliga första toppen..

Man blir aldrig mätt på utsikten och landskapet som möter en när man kommer hit upp!

Vi lekte lite i ravinerna på väg runt till dalgången mot Ry-massivet och hittade ett par riktigt sköna pudersluttningar där vi kunde skråköra.

Vi hade satt siktet på att köra över ry-massivet för att komma till skoterleden på andra sidan, men vi spenderade en hel del tid med att leka och busa i alla mysiga raviner, skogsgläntor och myröppningar vi hittade på vägen..

Klättringen upp på andra sidan dalgången gick enkelt, och snart var vi uppe på den högsta toppen där vi valt att köra över.

Nedstigningen på baksidan såg inte ut att bjuda på mycket nöje, och led ville vi inte åka, så vi satte siktet på en bergsrygg med lagomt mycket fjällbjörk som såg riktigt mysig ut att åka. På vägen ner hittade vi en rätt brant sluttning där vi skråkörde lite, och här höll det på att sluta illa för Oskar. Han tappade balansen på skotern där det var som brantast, och skotern tippade över och var på vippen till att börja rulla. Backen var stenhård, och lutningen väldigt brant, så hade Oskar inte hunnit stoppa skotern hade vi garanterat haft en hög med skrot längst ner i sluttningen.

Som vanligt ser det inte så brant ut på bild. 😉

Vi vände maskinen på rätt köl och fortsatte färden, och när vi kom ner till pudersnön och björkskogen valde Shane att plantera sin skoter i en driva, så det blev en ypperlig lunchplats.

Färden gick vidare, tvärs dalgången igen, och vädret och föret var helt magiskt!

Vi nådde bergsryggen och skråkörde och planterade maskiner tills vi var helt slut.

Vid tvåtiden beslöt vi oss för att det fick vara färdigåkt, och 20 minuter senare var vi vid stugan och lastade maskiner på släpvagnar.

Helgen var HELT magisk, där först Fredag, sedan Lördag och till sist Söndag var den bästa skoterdagen man någonsin varit med om. Helt magisk körning, magiskt väder och magiskt sällskap! Det blir repris på den här helgen!

Torsdag

Efter att ha haft underbart väder på sportlovet organiserade vi en skotertripp till Ajaurestugan med kort varsel. Det blev jag, Shane, Jocke och Oskar som drog upp och körde skoter ett par dagar. Jag och Shane drog redan på Torsdag eftermiddag, och hann stanna till i Arvidsjaur en stund för att få lite uppvärming:

Vi började med att klättra upp på en liten kulle, men det var rätt hårt före och utmaningarna uteblev. Så vi begav oss ner i dalen igen för lite lössnöåkning.

Shane tog en vilopaus i en snödriva som vi försökte få att se brant ut på kameran.. 😉

Det blev någon tur ut i skogen och någon fastkörning, sedan hittade vi en fläck puder när solen var på väg ned, och det var ruskigt vackert att köra där!

Efter att ha smiskat upp lite puder och sett till att det inte fanns kvar så mycket orört lastade vi maskinerna igen och begav oss vidare mot stugan. Vi kom fram precis när mörkret föll och det blev en lugn kväll framför TV:n.

Fredag

Eftersom att Jocke och Oskar skulle jobba hela fredagen kom de inte att dyka upp förrän sent på fredag natt. Vi begav oss ut för att utforska området närmast stugan och begav oss upp mot pudersnön lite högre upp i bergen.

Det hade snöat och spåren var helt okörda när vi gav oss av..

Vi hittade lite gläntor att köra i nere i dalgången och passade på att värma upp ordentligt.

I Arvidsjaur tyckte jag att maskinen började gå lite ryckigt, och när jag kollade drivremmen på Lördagsmorgonen var den alldeles fransig och såg rätt sliten ut. Jag har mina aningar om varför, men tänkte att den nog håller ett par dagar till.

Så precis när vi skulle ta oss uppför den första riktigt branta delen av berget, och jag njöt av lite skidres..

.. så small det till och ..

Jag fick springa undan när skotern kom rullandes efter mig.. 3-4 varv senare stannade den till, och jag kunde vända den på rätt köl och ta tag i rembytet.

Nåväl, nästa gång byter jag remmen när den börjar vara sliten, inte när den går av. Både jag och maskinen klarade oss utan permanenta men av detta, så vi fortsatte uppåt.

Vi körde till toppen av berget och stannade och fotade lite. Otroligt vackert, och vilket väder. Knappt en bris uppe på toppen, och riktigt varmt och skönt!

Vi fortsatte ner i dalgången genom en ravin vi hittat tidigare, precis HUR mysigt som helst med en liten trång ravin full i pudersnö och precis lagom brant för att vara rolig både uppför och utför!

Efter att ha lekt lite åkte vi vidare ner på andra sidan berget. Här finns det oändligt med riktigt bra ställen att köra på. Började med att klättra lite i en brant som är lätt längst ner, men omöjlig längst upp..

Vi lekte lite efter bergsväggen där lutningen var perfekt och avsaknaden av träd riktigt skön när man inte riktigt kan köra på det här viset:

Efter att ha lekt runt ett tag, och hittat lite puder att burka runt på på plattlandet åkte vi tillbaka till stugan för att äta lunch. Smidigt att ha sådan körning mindre än 15 minuter från huset!! Helt galet!

Efter lunchen gav vi oss ut igen och hade siktat in oss på en annan topp. På vägen upp mot kalfjället tog vi fel väg, och plötsligt satt vi båda fast.. Tur att Shane har en spade:

Vi körde vidare upp mot toppen, och sista biten var så brant och stenig att man fick ta sig för egen maskin:

Riktigt vacker utsikt där uppifrån dock, över älven, stugan och blå vägen.

På vägen ner igen hittade vi en hängdriva som vi lekte lite i:

Otroligt roligt att köra skoter alltså!!

Efter denna klättring tänkte vi försöka ta oss till andra sidan dalen, till Ry-massivet, och se om vi kunde hitta någon väg över och ta oss till huvudleden in till Tärna. Vi körde på och lekte i pudret i dalgången tills det började skymma. Då vände vi hemåt igen, utan att ha hunnit över bergsmassivet..

Dagen avslutades med pasta, öl och slöande i stugan efter en varm skön dusch. Sjukt lyxigt med en riktig stuga att bo i!

Forstättning följer…