Även om det händer en hel del annat just nu, mest förknippat med antingen jobb eller skoterkörning – så hinns det ändå med lite småmek med barnskotern då och då. Sedan sist har jag tänkt ut hur hjulen i boggien ska monteras, fått leverans av en materialkap och fräst lite distanser i aluminium för att kunna montera boggiehjulslagren på de axlar jag använder i boggien.
Fräsen får jobba hårt, här i 12mm alu
Grundstommen i axlarna i boggien kommer att vara en M12 gängstång, så därför har jag gängat dessa distanser M12 så att de passar.
Eftersom att jag inte tänkt hela vägen tidigare fick jag manuellt fräsa upp spåret i bakaxelhållarna till 12mm, men efter det var det bara att kapa upp lite rörstumpar och montera, så såg det plötsligt ut såhär:
Vändhjulskit
Dessa kommer att monteras på boggieskenorna och sitta längst bak i mattan ungefär såhär (men med lite mer spänn på mattan):
Dessutom ska jag fräsa ut ett par block för att kunna spänna mattan genom att förflytta dessa hjul framåt och bakåt.. men det börjar ta sig någorlunda. Nästa steg är att blästra och lacka boggieskenorna svarta, för att sedan kunna börja montera boggien kring dem..
Efter helgen i Marsliden tog Tina min Polaris och åkte på XX_Freecamp i Saxnäs. Tillsammans med 28 andra tjejer spenderade de två dagar med riktigt bra skoterkörning med proffsguider. När hon kom hem stod det klart: Hon skulle inte köra gammsummit nåt mer! En vecka senare av blocketletande hittade vi hennes pärla:
Tinas RMK
En 2014 års RMK standard. Det tog inte lång tid innan första provturen, men först måste vi slita loss lite dövikt som man inte behöver på sånahär maskiner:
Krängningshämmare av!
Tur att Polaris är lättmekat. Idag blev det en testtur i det härliga vädret..
Pudersvängar..
Mer pudersvängar..
.. och mer pudersvängar..
Tyvärr är det inte jättemycket snö här ute vid kusten, men det blev lite dikeskörning och burkning på helt sönderkörda myrar innan vi körde lite genom skogen och ut på havet på vägen tillbaka.
Nu har vi varsin polaris, så då är allt precis som det ska vara igen! 😉
Maskinparken
Bara kvar att montera GPS-fäste och dekaltrimma nytillskottet med RunstenRacing loggan, så är den en del av familjen sen.
Helgen som var tillbringades i Marsliden, i närheten av Saxnäs.
Torsdag
Under Torsdagens ditresa stannade vi till någonstans mellan Lycksele och Vilhelmina för att köra ett par timmar, men det var väldigt snöfattigt större delen av vägen. Vi hittade ett par myrar och fick oss lite skogskörning iallafall, och när kvällen kom tittade solen fram bakom molnen och gav oss en riktigt trevlig körning.
Avlastning
Körning i skogen
När det började skymma lastade vi på igen och körde de sista tio milen till stugan i Marsliden, där vi lastade av och förberedde helgens körning.
Avlastat och färdigpreprarerat
Fredag
Fredagsmorgon var mulen men temperaturen var lagom och vinden svag, så vi gav oss av tidigt från stugan. Vi hade siktet för dagen inställt på en stuga varvid det skulle finnas gott om bäckraviner och gles skog att köra i. På vägen busade vi en hel del i fjällbjörksbeväxta sluttningar och på myrar och sjöar. Tyvärr fungerar GoPro 3+ väldigt dåligt när det är kallt ute, så det blev väldigt lite filmat från dessa dagar.
Utsikten från stugan
Efter några fastkörningar hittade jag ett par riktigt sköna drops, och när jag kom ikapp de andra stod de vid stranden på en sjö och väntade på mig. Jag hade ett par riktiga stenbumlingar mellan mig och dem, och tecknade till Niklas och frågade om det var lugnt på andra sidan så att jag kunde gasa över dem. Efter att ha fått tummen upp två gånger drog jag iväg, lyfte skidorna och hoppade över den närmsta stenbumlingen. När jag kom över såg jag hur en stubbe stod rätt upp på andra sidan, precis där min framvagn var på väg att landa, så jag fick kasta mig åt sidan och ge full gas för att inte träffa stubbem. Det blev ett spektakulärt hopp, men tyvärr fastnade det inte på någons kamera. :/
Till saken hör att Tina ska använda min skoter på XX-Freecamp som går av stapeln Tisdag till Torsdag veckan efter, så jag har fått lova att absolut inte köra sönder skotern, så det här var ltie extra spännande. 😉
Efter lite ledtuggande hittade vi så upp på kalfjället.
Trio på kalfjället
Att färdas på kalfjället i de här förhållandena är magiskt. Oändliga vidder, höga toppar och vinden som drar med sig snön som ligger på marken och gör hela landskapet helt surrealistiskt. När himlen smälte ihop med snön som piskades upp var jag tvungen att stanna och fota, men en bild kan på intet sätt förmedla känslan av att vara där uppe helt ensam..
Hemvägen skulle bjuda på en helt annan sida av kalfjället, men först spenderade vi ett antal timmar med att köra i bäckraviner i och kring lillmonkens stuga. Skogen var väldigt tät bitvis, och det mulna vädret gjorde att det var väldigt svårt att se några konturer på landskapet när man inte var mitt i den täta skogen. Vi stannade i stugan och åt lunch..
Lunch i lillstugan
.. och under tiden tilltog snöfallet och vindstyrkan ute. Efter att ha försötk köra lite glesare björkskog och myrar i den dåliga sikten styrde vi såsmåningom kosan hemåt igen. Vi hittade närmsta vägen på GPS:en, men när vi körde upp mot trädgränsen på en icke-utmärkt led insåg vi rätt snabbt att det inte skulle gå. Sikten var lika med noll, och det blåste storm och snöade. Malte körde fast, men märkte det inte själv utan stod där med mattan i en grop och trodde att han körde uppför fjället. Även om den märkta leden var längre hade vi inget annat val än att ta omvägen hem, vilket skulle visa sig vara tillräckligt problematiskt.
När vi kört leden genom dalen och började köra upp på kalfjället insåg vi hur tur det var att vi inte kört omärkt led. Man såg inte mellan två ledkryss utan fick försöka hålla samma kurs tills ledkrysset uppenbarade sig framför en i snöyran. Det var kallt och blåste och snöade och kylan och vinden letade sig in överallt. Niklas hade en trasig handtagsvärmare, och vi fick stanna titt som tätt och värma händerna på skotrarnas kylare och avgasrör för att återfå känseln. När vi rörde oss kröp vi fram i 10km/h för man såg inte marken framför sig, och kom man en bit ifrån varandra tappade man bort den framförvarande skotern. Det kändes som att det var viktigt att hålla ihop. Vid tredje handvärmarstoppet frös jag så mycket att jag slutat skaka, buffen jag hade runt ansiktet var stelfrusen av fukten från min utandningsluft och kanten hade frusit fast i min kind. Jag hade ingen känsel i ansiktet, händerna eller fötterna och hela situationen kändes väldigt grå. När vi passerade en skylt med texten “Borgafjäll 30” och vi insåg att vi skulle spendera flera timmar till på kalfjället var inte humöret på topp. Värre blev det när leden mot Borgafjäll delade sig och vi svängde mot Saxnäs. Här hittade vi det första ledkrysset, men sen dök aldrig nästa kryss upp.. Vi fick stanna och köra runt i cirklar innan Niklas till slut lyckades se på GPS:en att vi kanske borde köra lite längre åt höger – och där var leden. Nu kan man tycka att vi borde kunnat köra efter GPS:en, men eftersom att ingen av oss kört leden tidigare, och bergen är fulla med branter och stup, kändes det som en väldigt dum idé att avvika från leden. Efter ett par kalla kilometer till började vi komma ner från kalfjället och vinden avtog. Känslan när man efter dryga milen ledkörning svängde upp vid stugan och fick börja värma upp sina frusna lemmar var obeskrivlig. Ingen tänkte på att fota denna strapats, men om du tar fram ett vitt A4 och håller det väldigt nära ansiktet så förstår du ungefär hur det såg ut. Det tog resten av kvällen att tina upp, men humöret var på topp när vi pratade om dagens körning och såg skoterfilm resten av kvällen.
Lördag
Lördagsmorgon bjöd på snö, men vinden hade mojnat över natten och det kändes riktigt trevligt utomhus. Idag hade vi siktat in oss på ett berg som låg närmare för att minimera transporten och maximera buset. Snart var vi i gles björkskog och klättrade efter bergssidor:
Vi hittade snart ett par ställen att köra fast på, och lekte runt vid bergets fot..
Inte fastkört riktigt än
Foto: Ola
Efter nattens snöande var snödjupet helt okej, men på sina ställen lurade lömska buskar under det vita täcket och hindrade vår framfart där vi försökte skråa graciöst förbi..
Foto: Malte
Efter en stund kom vi på att vi körde runt berget i fel riktning, så vi siktade in oss på ett område med vad som såg ut som fina bäckraviner och gles skog och nu började den riktigt fina körningen. Underbar fjällbjörksskog i perfekta sluttningar med stundtals bottenlös pudersnö!
Till och med 163-tummaren fick se sig besegrad vid ett par tillfällen, och då är det bra med snö!
Resten av dagen lekte vi runt i grytor och raviner och när det började skymma lämnade vi fjället genom granskogen och sökte oss tillbaka till stugan. Ingen skoterresa är komplett utan lite skruvande, och när man har en Arctic Cat med på resan så är det ett faktum.. 😉
Kvällsmek
Den här gången var det bara en styrled som inte var ordentligt åtdragen, så det gick bra att lösa i fält.
Söndag
Söndagsmorgon vaknade vi upp till detta:
Uppsprickande molntäcke, vindstilla och perfekt temperatur, runt tian..
Malte busar på myren
Efter en kort bits ledkörning hamnade vi i snårskogen, full med vindfällor, stubbar och ris. Det är en oerhört skön känsla i skogen såhär års, knäpp tyst och stilla. Känslan av att ta sig fram i lite mer tekniska partier där man måste planera sin framfart träd för träd är oerhört tillfredsställande!
Foto: Malte
Självklart blir det en och annan fastkörning men det betyder ju bara att man utmanar sig själv!
Efter en stund hittade vi en fin bäckravin där träden verkade glesna, och rätt som det var hade vi fjällbjörkar runt oss igen, och meterdjup pudersnö överallt!
Skogen glesnade och snart hittade vi helt orörda grobbor och drivor att köra fast i.
Niklas sitter, foto: Ola
Skymtar vi en orange Polaris i trädet? Foto: Ola
Eftersom att vi skulle köra hem på eftermiddagen var vi tvugna att sluta medan det var ljust, men när vi tänkte börja åka mot leden hem hittade vi ett helt magiskt ställe som vi inte kunde lämna orört.
Malte in action, foto: Niklas
Jag skuttar lite, foto: Ola
Men när man är övermodig blir man lätt fast:
Djup snö, foto: Niklas
Polarisen är väldigt duktig på att gräva rännor
Och när vi kört på det ena stället hittade vi det andra, och så fortsatte det..
Malte piskar puder
Niklas gasar
Men sen blev det en snabb ledfärd tillbaka för lunch, städning och lastning av de skotrar som skulle tillbaka hemåt..
Lastat
Dock lämnades min polaris på hotellet i Saxnäs då Tina åker upp på Tisdagen för att få sig ett par dagar puderkörning av lyxmodell!
Känns vemodigt att lämna detta bakom sig och åka hem..
Men förhoppningsvis får vi komma åter ett annat år!
Och här kommer det GoPro-material som trots allt blev även om kameran vägrade fungera större delen av tiden:
Så fick man äntligen lite tid i garaget igen, och som vanligt måste man börja med att städa undan allt som blivit framdraget för att kunna fortsätta med projekten. Började med att bygga en hylla för sånt som inte behöver stå på arbetsbänken, så fick man lite mer ordning och reda..
Nu fick högtalarna sin egen plats
.. och plats för sånt man kan behöva ha liggandes framme..
Delar till barnskotern
Lagren till boggiehjulen har kommit, så det var dags att göra klart dem nu. Fick börja med att fräsa ut 8st lagerhållare.
Direkt ur fräsen
Så nu var alla delarna frästa. Har även passat på att fräsa ut en jigg för att kunna nita ihop tunneln i rätt bredd:
MDF är bra till mycket, och snabbt att fräsa, men det dammar nåt kopiöst!
Iallafall så är det mesta som ska in i tunneln till skotern klart nu:
Bara kvar att eloxera de nyfrästa lagerhållarna. Idag var jag lat, så jag eloxerade alla åtta samtidigt:
Blev ändå skapligt, lite skillnad i färgton kan man se, men det är bra nog ändå..
Så under tiden lagerhållarna låg i eloxeringsbadet tog jag mig an tunneln. Jag har räknat ut att jag troligen vill ha cirka 50mm tunnel kvar längst bak, och i framkant är den 180mm hög. Fotsteget som sitter där nu vill jag absolut inte ha kvar, utan det blir att fräsa nya fotsteg till maskinen, så det var bara att knacka ut fotsteget lite och ta fram plasmaskäraren och innan jag visste ordet av så var sidorna till tunneln kapade och klara.
Kapad tunnelsida
För att fästa de nya fotstegen och få lite stadga ska cirka 10mm av nederkanten på tunneln vikas ut. Då jag inte har någon kantbock så får det göra medelst slägga och mothåll – det kommer ändå inte att synas så mycket sedan så det blir nog tillräckligt bra såhär. 😉
Lite rester av fotsteg och tunnel som inte ska användas.
Nästa steg blir att bocka nederkanten på tunneln färdigt och nita ihop tunneln i rätt bredd. Sedan ska jag skära ut och bocka till lite tunnelförstärkningar där boggien och fotstegen ska sitta fast och sen är det dags att börja bygga på drivaxelhållaren.. det går framåt, omän sakta.. 🙂
I helgen åkte vi upp mot Ledvats igen och söndagen bjöd på riktigt skönt före och tidvis underbart väder..
Vi lastade av i gryningen på parkeringen i Ledvats
Vi började dagen med lite myrsurfning
Och hann med dagens första fastkörning 😉
Sedan lade min GoPro-kamera av igen – men jag tror att jag hittat problemet så nästa gång fungerar den förhoppningsvis bättre.. Vi körde lite myr och hittade lite klättring, och rätt som det var hittade jag en bit uppförsbacke som var lite för brant..
Som vanligt ser det mindre ut än vad det kändes som.. 😉
Tack vare Rinosarna kan vi hålla reda på varandra, och Jocke kommer flygande till undsättning
Efter att ha letat reda på resten av gänget och fått oss en välbehövlig måltid skulle vi iväg igen, men det ville sig inte alls då min Polaris vägrade gå ordentligt. Den startade, men direkt man gav gas bara brölade den, och efter en stund dog den.. Den fick gnista lite sporadiskt, och vi misstänkte allt från igenfrusna luftkanaler till TPS-givare, tändlås och trasiga statorgivare..
Inte det roligaste man gör en skoterdag..
Efter en stund upptäckte vi att skotern gick bra när man lutade den till vänster, medan den upprätt och lutad till höger dog.. Efter lite mer felsökning hittade vi en påse precis där styrstången går ner i huven, en tygpåse med velcrostängning som var full av kontaktdon.. Den var även till bredden fylld med snö, som smält och gjort att en vattenpöl vilade i botten på påsen.. Det visade sig att när man tiltade maskinen till vänster kom dödaranslutningen upp ur vattnet – därför gick skotern, men i vanliga fall låg den dränkt och dödade maskinen när spänningen blev tillräckligt hög. Efter att ha plockat bort påsen och blåst kontakterna rena gick pollen hur fint som helst igen, och pudersmiskandet fortsatte.
En andra fastkörning av gängets kortaste maskin
När det började skymma vände vi kosan mot leden och bilarna, men vi hittade roliga puderstråk på vägen som vi måste testa. Efter att ha kört fast tre gånger på under fem minuter var jag klappslut, och det räckte med en liten obalans för att man skulle trilla av maskinen..
Marcus vilar..
Hemåt i solnedgången..
Precis innan vi kom upp på leden igen small det till i min framvagn, men jag hade inte kört på någonting.. vid närmare kontroll av fronten såg jag detta:
Facit: Billiga kulleder håller inte måttet!
Detta är tredje resan med denna framvagn och jag köpte dessa kulleder nya när jag monterade framvagnen. Jag har inte kört särskilt extremt med dem, lite skoj ska de ju tåla tycker man, men dessa kulleder verkar inte göra det. Förutom att leden på vänster sida gick rätt av så har bussningen i leden på höger sida börjat krypa ur leden, så den håller nog inte många timmar till. Tur att detta hände på vägen tillbaka, annars hade det förstört hela dagen. Jag har mailat försäljaren angående detta, men hittills utan svar, så vi får se vart det leder. Nu har jag iallafall köpt original polariskullänkar så slipper vi bekymra oss om detta i framtiden.
Nu har äntligen skotersäsongen börjat dra igång och det har blivit ett par dagar. Inte så mycket att skriva om det annat än att det är härligt att smiska puder, men lite bilder kan vi bjuda på..
Myrsurfning
Lerkörning
Då det skymmer väldigt tidigt såhär års passade jag på att skriva ut fästen till LED-lamporna som passar goprofästet på hjälmen..
Arbetet i garaget fortsätter med att fräsa färdigt vänd- och boggiehjulen.
Eftersom att delarna skiljer en del i storlek är det svårt att få exakt samma nyans på de eloxerade delarna, men det blir iallafall orange. 😉
Skenorna som ska hålla bakre axeln för vändhjulen har blivit frästa, och nu är det bara kvar ett par lagerhållare och hållare till boggiehjulsaxlarna att fräsa:
Efter eloxering har vi en hel bunt med eloxerade aluminiumdelar som ska monteras bara lagren till hjulen kommer.
För att fortsätta med andra delar av maskinen har jag sålt dynan till den gamla ET:n och lyckats köpa plastskidor för pengarna dynan drog in. Så vad bättre då än att börja bygga på framvagnen? Efter att ha mätt och klurat en del har jag så fräst ut ett par jiggar för att kunna bygga A-armar. De övre A-armarna blir i 15mm stålrör som bockas till rätt form, medan de undre – som ska ta mer kraft – byggs av 17mm stålrör som svetsas raka för att ge maximal hållfasthet.
En vettig början på övre a-armar. 😉 Medan jag funderar på hur jag ska lyckas spänna upp dessa för att borra ur urtag passande de tvärgående rören bygger jag vidare på boggien. Efter att ha tänkt över situationen lite har jag beslutat mig för att ha samma dämpare i boggien som i framvagnen, istället för att spara ett par hundralappar på att köra mindre och billigare dämpare i boggien. Det blir bättre dämpning och mycket enklare att bygga på detta sättet. Första steget är att bygga fästöron i boggiestaget. Här fick plasman jobba lite för att grovskära formen. Funderar på att bygga en CNC-styrning till plasman, ett smidigare verktyg för att kapa plåt finns inte!
2mm stålplåt får duga till dämparfästen. Efter lite slipning svetsades de fast i staget..
Svårt att få någon vidare estetik på pinnsvetsarna, ruskigt sugen på en TIG – men det får vänta.. 😉
Första dämparinfästningen klar. Nu ska det till öron på det nedre staget och sedan ska två axlar kapas till för nedre främre samt övre bakre dämparinfästning.. Sedan är det bara en fråga om att fästa boggiehjulen på skenorna och hitta en vettig infästning av boggien i tunneln.
Här får man en liten idé om hur vändhjulen kommer att se ut. Skenorna ska blästras och lackas svarta innan slutmontering.
Idag kom så äntligen stötdämparna till framvagnen. Köpte ett par billiga RFY-dämpare på Ebay då skotern ärligt talat inte kommer att behöva någon superfjädring.. dämparna har iallafall fått bra kritik som motorcykeldämpare, och hur fel kan det bli..
Efter en snabb uppmätning och avcaddning måste de ju dekaltrimmas lite..
Känslan när man klämmer och sliter i dämparna är bra. Gott motstånd i fjädrarna och dämpningen verkar vettig. Det känns ordentligt och stabilt, så det blir nog bra detta. Längden känns klockren till maskinen, och nu kan jag äntligen börja med framvagnen.
Jag hann cadda upp version ett av styrspindeln innan det blev dags att gå ut i garaget:
Innan jag kan cadda den slutgiltiga versionen behöver jag få kullänkarna till A-armarna och skidorna så att jag kan få till alla dimensioner rätt – dessutom behöver den snyggas till lite. Sen är frågan : Orange eller svart.. hmm, måste fundera lite på den. 😉 Troligen blir det orange då skidorna är svarta.
Fortsatte blästra tunneln med blästerpistolen jag köpt på Biltema. Det gick skitdåligt och slutade med att jag råkade blästra mig själv rätt i ögat när jag försökte reda ut varför den inte fungerade. Som tur är kom det inte ett enda korn blästersand – precis som vanligt ur den här blästern – så det blir en retur på den. Tog fram vinkelslipen och sandpappertrissan och tio minuter senare var tunneln – eller iallafall de delar av tunneln som ska användas – upputsad.
Nu ska jag bygga en jigg för att bulta ihop tunneln i rätt bredd, sen ska fotstegen kapas, vinkeln ändras och nya fotsteg fräsas och bultas dit..
Passade på att göra färdigt det andra drivhjulet, sånär som på tre saknade bultar, och testmontera mattan i tunnelframdelen. Men för att det skulle gå så tvättade jag först av hela mojängen i bensin, för att få bort all gammal olja och skit.. Det är inte härligt att tvätta i bensin, man blir helt kocko av ångorna och det svider överallt där man sprayar sig själv med bensin när man borstarr prylar.. men fint blir det. Så självklart, när jag monterade drivaxel och matta i den nytvättade fronten – så ryms ju självklart inte en matta med 38mm kammar runt drivhjulet..
Nåväl, då får jag iallafall göra en ny drivaxelinfästning som fixar riktiga mattor, och det blir ändå bättre med tunnelinfästning och bygge av den nya framvagnen, plus att jag kan ändra vinklarna lite som jag vill på det hela..
Skulle bara ha hittat en 33cm bred tank till maskinen nu..
Eftersom att drivhjulen på ET:n har en skum delning på 3,29″ och mattan jag köpt har den vanligare 2,52″ delningen så måste någonting göras. Jag köpte en uppsättning begagnade 2,52″ drivhjul som visade sig vara alldeles för stora, typ 150% av originalen, vilket inte ryms – och även om jag bygger om tunneln för att passa drivhjulen så kommer utväxlingen att bli helt fel, och jag gissar att det blir svårt att hitta drevsatser till en gammal ET.. så vad göra?
Jag började med att testa 3D-printade drivhjul.. räknade ut att ett 7 tänders drivhjul skulle passa bra (de jag köpte var 10 tänder) och caddade upp hjulet.. det visade sig att ett drivhjul tar ungefär 36 timmar att skriva ut, och eldar plast för 200kr.. så det kändes lite väl överdrivet för ett test som ändå troligen inte skulle fungera.. Men efter att ha kontrollmätt och räknat lite insåg jag att diametern på mitt uppcaddade hjul och originalhjulet bara skiljde marginellt. Då hade jag en grund att utgå ifrån..
Började med att kapa bort alla tänder utom en.. dammade nåt kopiöst. Sedan använde jag den utprintade plattan till att markera delningen och borrade hål för M6..
Sedan fick 3D-skrivaren jobba lite..
Nu hoppas jag att dessa solida plastdistanser håller för belastningen..
Annars får vi testa att skriva ut i ett annat material.
Nu har vi ett 7-tänders drivhjul med 2,52″ delning som passar perfekt till mattan och som en bonus passar det även perfekt på drivaxeln.. Nu ska jag bara bygga om det andra drivhjulet och sedan börjar monteringen.. 😉
Medan jag funderar på hur jag ska göra med drivhjul och tunnelfront så har jag ägnat lite tid åt att testa fräsa ut ett par boggiehjul..
Då lagren är 12mm breda och jag bara har 6mm alu så blir det ett hjul i mitten och två hållare till lagret med en 3mm försäkning på var sida..
Lagret passar bra och hjulet ser ok ut på axeln. Jag kommer måsta fräsa ut lagerbussningar då lagrets innerdiameter är 20mm och axeln 17mm.. Eftersom att barnen beställt en skoter i svart, orange och rosa måste ju någonting göras åt färgen på dessa..
Tänkte att jag filar kanter och tabbar efter infärgningen, så att jag får en fin blank kant på delen, men det blev inte så bra så till nästa batch filar jag delarna färdigt innan eloxering.. Delarna fick ligga och dra i kaustiksoda medan jag gjorde iordning eloxbadet..
Eftersom att det är många delar som ska eloxeras gjorde jag ett nytt test med att eloxera flera delar samtidigt.. Denna gång var jag väldigt noga med att säkerställa god elektrisk kontakt till alla delarna, som fick bubbla i badet i cirka 60 minuter.
Jag räknar inte så mycket på strömmen, utan drar på tills det bubblar gott i badet. När man går in i garaget en timme senare känner man en stickande känsla i halsen av vätgasen som bildas.. man får vädra en stund innan man kan gå in i garaget. (Nä, effekten är så låg att det inte genereras tillräckligt med vätgas för att det ska bli farligt).
Efter en timme i eloxeringsbadet är det dags för infärgning. Denna gång har jag köpt orange eloxeringsfärg på ebay, och jag lät delarna ligga i färgbadet i ungefär 20 minuter för att få en ordentlig infärgning..
Medan lagerhusen låg i färgbad eloxerade jag själva hjulen..
Efter 20 minuter i färgbad kokade jag upp hela lösningen för att försluta porerna i oxidskiktet..
.. och efter att delarna fått skjuda en stund var det dags för inspektion..
Färgtonen är helt rätt, och infärgningen är jämn och fin!
Dags att färga hjulen..
Tyvärr lämnade jag dessa i badet i 25 minuter istället för 20, och de fick en lite mörkare färgton än lagerhusen:
Gängade bakre lagerhuset och testade montera ett komplett hjul..
Måste säga att – bortsett från den blankslipade kanten – så är jag väldigt nöjd med resultatet!
Detta kommer bli läckert! Hoppas barnen blir nöjda. 😉
Under kvällen hann jag även med att städa garaget, så att jag rymms att hålla på där inne, och för att få allt på plats passade jag på att kapa bort alla nitar från tunnelförlängningen och dela främre delen av tunneln på mitten.
Detta för att kunna borra och nita ihop den igen, och smala av den från 41cm till 33cm i bredd. Blir bättre för barnbenen att stå över den på det viset. Imorgon ska jag köpa mig en blästerpistol och blästra av tunneln, så att all skit och alla gamla dekaler försvinner. Sen får vi se om vi ska ge oss på en jätteeloxering, eller om – vilket är troligare – vi klär tunneln i vinyl..
